fredag 8 maj 2009

Jag kan inte lova att jag aldrig kommer att såra dig. Igen.

Kan man känna sig fången i sitt eget liv?

Så till den grad, att du börjar undra om det verkligen är du.

Du som har bestämt hur livet ska levas.

Ibland undrar man.

Varför gör man en del saker som man inte vill? Egentligen.

När det man vill är det rakt motsatta. Gå och älska honom. Varför sticker det så i ögonen?

Och var finns alla vänner?

När man bäst behöver dem lyser de med sin frånvaro. Tystnad.

Det är skrattretande. Att det står en solstol i trädgården nu. Som jag får använda.

Råttorna dansar på bordet när katten är inlåst.

Tur att det åskar.

Inga kommentarer: