Bloggar direkt från hemmaspat.
Ljusen är tända, badsaltet sjunker sakta ner mot botten av badkaret, lyxbodylotion och avslappnande massageolja med lavendel står vid sidan och väntar.
Nyaste Elle kom i paketet med posten och muffins med sockerglasyr ligger i porslinsskålen bredvid de röda rosorna.
Låtlistan på Itunes: Soft (vilket innebär Boltons "Lady in red", Sinatras "Killing me softly" och "My heart will go on" med Dion)
Nu ska jag samla krafter inför kommande vecka, slappna av och njuta livet.
Visst kan det vara hardcore ibland, det där livet, men om 10 dagar sitter jag i en Boeing 737.
Och då kan jag lova dig, då tänker jag inte en sekund mer på sånt.
Det är då livet blir som enklast, precis som nu.
När bara kärlek spelar roll.
söndag 28 februari 2010
lördag 27 februari 2010
fredag 26 februari 2010
Veckan som gått
1. Anatomi-physikum avklarat: check
2. Födelsedag firad: check
3. Handväska med hemnycklar, kontokort, mobil stulet: check
4. Besök hos polisen: check
5. Nycklar tillbaka: check
6. Bästa veckan någonsin: check
2. Födelsedag firad: check
3. Handväska med hemnycklar, kontokort, mobil stulet: check
4. Besök hos polisen: check
5. Nycklar tillbaka: check
6. Bästa veckan någonsin: check
måndag 22 februari 2010
Var så säker
Förberedelserna är i full gång.
Och jag kan inte låta bli att tänka.
Det kommer alltid att finnas folk som inte ser din potential. Så är det.
Vissa kommer att bländas av den, och inse vilka talanger du besitter, och vissa kommer försöka sänka dig.
Men det innebär inte att du ska ge upp. Du vet vad du kan.
Så kämpa vidare.
För en dag kommer du att kunna visa dem. En dag är det du som rättar dem.
Och den dagen kommer.
Och jag kan inte låta bli att tänka.
Det kommer alltid att finnas folk som inte ser din potential. Så är det.
Vissa kommer att bländas av den, och inse vilka talanger du besitter, och vissa kommer försöka sänka dig.
Men det innebär inte att du ska ge upp. Du vet vad du kan.
Så kämpa vidare.
För en dag kommer du att kunna visa dem. En dag är det du som rättar dem.
Och den dagen kommer.
söndag 21 februari 2010
Rebellion
Ibland gäller det att vara en liten rebell.
Hålla modet uppe och kasta sig ut.
För det här är ingen vanlig vecka, den vi har framför oss.
Det kommer krävas tapperhet, uthållighet, styrka och inte minst, lugn.
Därför försöker jag nu hålla kroppen fit och serva blodomloppet lite extra med en välbehövlig paus.
Sedan får vi se hur långt det håller.
lördag 20 februari 2010
Brain workout
Tar en liten paus nu.
Har läst i princip oavbrutet sedan kl 12 idag.
Våren verkar vara starkt påväg hit, det märks i luften, på fåglarnas lek och på himlens klarblåa färg. Solen värmer dessutom, vilket är ett riktigt gott tecken.
Läser på nätet att det inte står lika bra till i norr...men solen kommer nog dit också såsmåningom! Och det är ju sportlov där hemma. Hm, man hoppas ju att man ska få en skymt av Sverige innan maj iallafall...
Fast jag klagar inte, motivationen håller i sig, och på golvet bredvid sängen står två stora lådor fyllda med presenter och godis skickade tvärs över Europa ;)
Kunde inte hålla mig, utan öppnade ett paket idag, men jag lovar, resten öppnas tidsenligt på onsdag!
Har läst i princip oavbrutet sedan kl 12 idag.
Våren verkar vara starkt påväg hit, det märks i luften, på fåglarnas lek och på himlens klarblåa färg. Solen värmer dessutom, vilket är ett riktigt gott tecken.
Läser på nätet att det inte står lika bra till i norr...men solen kommer nog dit också såsmåningom! Och det är ju sportlov där hemma. Hm, man hoppas ju att man ska få en skymt av Sverige innan maj iallafall...
Fast jag klagar inte, motivationen håller i sig, och på golvet bredvid sängen står två stora lådor fyllda med presenter och godis skickade tvärs över Europa ;)
Kunde inte hålla mig, utan öppnade ett paket idag, men jag lovar, resten öppnas tidsenligt på onsdag!
fredag 19 februari 2010
Naturliga instinkter
En god vän sa en gång att man måste lära sig att styra sina känslor, och kunna hålla isär "kärlek som håller för evigt" och "förblindande kärlekskänslor som varar en natt".
Det är lätt att tro att det är äkta kärlek när fjärilarna flyger runt och du befinner dig i något slags rosa dus.
På ett konstigt sätt har jag gått runt hela livet och trott att det sistnämnda var "det riktiga".
För det senaste 1 ½ året har jag gått runt i ett skimrande rosa hav och inte hittat ut. "Så här ska det kännas" tänkte jag, och fortsatte på den vägen.
"Men det där lägger sig efter några månader tillsammans", sa min vän.
Och han har rätt.
För att kunna leva tillsammans en längre tid, krävs det förvisso kompromissande från bådas sidor, men också att man har liknande värderingar om livet, redan från början. För att det ska funka.
Så en perfektionist som jag passar helt enkelt inte ihop med någon som äter salladen med fingrarna. Eller spelar i ett rockband. Eller backpackar jorden runt utan en säker sovplats för natten. Eller avskyr djur.
Klart kan jag kompromissa med en hel del saker, men det finns också grejer som jag aldrig skulle kompromissa med. Man får inte glömma bort sig själv i det hela, vilket jag gärna gör när jag är mitt uppe i en kärlekshistoria.
Fast vad är det som gör att man faller för människor som kanske inte alls passar in i det livet man lever, eller i den situationen man befinner sig i för tillfället?
Min första tanke är att det handlar om flykt. Verklighetsflykt om du vill, men kanske också en flykt från sig själv litegrann.
Upptäckandet, nya spännande insikter, att andra världar öppnar sig. Kanske är det ett sätt för naturen att få oss intresserade av nya saker, att hålla oss nyfikna?
Men det är också ett sätt att få oss distraherade. Avgränsade från verkligheten. Och det kan ju inte vara något bra i naturens värld? Det finns viktigare saker än att springa runt och skutta på några små rosa moln, eller?
Fast.
Det var nog inte naturens tanke att vi skulle starta krig, uppfinna klockor, gå i skolor och använda pengar att köpa mat för...
De här rosa molnen kanske är skapade för att mänskligheten ska leva vidare. För att du och jag ska tycka om varandra, vilja vara med varandra. De är kanske där av ett syfte som vi inte förstår.
En del säger att det inte finns en person som du är attraherad av på det här skimrande sättet, och som samtidigt är den du kommer bilda familj med och leva resten av livet med.
I manliga magasin beskriver de; "tjejen du vill ligga med" och "kvinnan till dina barn" som två helt olika personer, som inte går att hitta i en och samma människa. Helt av den enkla förklaringen att du blir attraherad av dem på olika sätt. Att man har en bild av hur partnern ska vara, och en bild av hur "engångsragget" ser ut.
Och det stämmer nog.
Under en del av sitt liv letar man efter den ena, under resten av sitt liv vill man ha den andra.
Det skulle också förklara mina rosa moln. Det skulle förklara en hel del faktiskt.
Men ändå så försöker mitt undermedvetna skapa en bild av att de här korta bekantskaperna är de samma som står vid min sida om 20 år. Utan att jag vill det.
Kanske är de kvinnliga hormonerna som spökar.
Ju mer vi lär oss av kroppens och naturens naturliga beteende, desto bättre kommer vi att förstå oss själva och varför vi handlar som vi gör.
För i grund och botten är vi alla djur, med delvis primitiva instinkter som lever kvar. De sitter i vårt genom och kommer nog aldrig helt att suddas ut.
Därför spanar jag kanske efter backpackern, trånar efter rockartisten och övertalar mig själv att de är alldeles rätt för mig.
Precis som domherren jagar sin hona mellan trädens grenar längtar vi efter att jaga och bli jagade.
Det är naturens mysterium.
Det är lätt att tro att det är äkta kärlek när fjärilarna flyger runt och du befinner dig i något slags rosa dus.
På ett konstigt sätt har jag gått runt hela livet och trott att det sistnämnda var "det riktiga".
För det senaste 1 ½ året har jag gått runt i ett skimrande rosa hav och inte hittat ut. "Så här ska det kännas" tänkte jag, och fortsatte på den vägen.
"Men det där lägger sig efter några månader tillsammans", sa min vän.
Och han har rätt.
För att kunna leva tillsammans en längre tid, krävs det förvisso kompromissande från bådas sidor, men också att man har liknande värderingar om livet, redan från början. För att det ska funka.
Så en perfektionist som jag passar helt enkelt inte ihop med någon som äter salladen med fingrarna. Eller spelar i ett rockband. Eller backpackar jorden runt utan en säker sovplats för natten. Eller avskyr djur.
Klart kan jag kompromissa med en hel del saker, men det finns också grejer som jag aldrig skulle kompromissa med. Man får inte glömma bort sig själv i det hela, vilket jag gärna gör när jag är mitt uppe i en kärlekshistoria.
Fast vad är det som gör att man faller för människor som kanske inte alls passar in i det livet man lever, eller i den situationen man befinner sig i för tillfället?
Min första tanke är att det handlar om flykt. Verklighetsflykt om du vill, men kanske också en flykt från sig själv litegrann.
Upptäckandet, nya spännande insikter, att andra världar öppnar sig. Kanske är det ett sätt för naturen att få oss intresserade av nya saker, att hålla oss nyfikna?
Men det är också ett sätt att få oss distraherade. Avgränsade från verkligheten. Och det kan ju inte vara något bra i naturens värld? Det finns viktigare saker än att springa runt och skutta på några små rosa moln, eller?
Fast.
Det var nog inte naturens tanke att vi skulle starta krig, uppfinna klockor, gå i skolor och använda pengar att köpa mat för...
De här rosa molnen kanske är skapade för att mänskligheten ska leva vidare. För att du och jag ska tycka om varandra, vilja vara med varandra. De är kanske där av ett syfte som vi inte förstår.
En del säger att det inte finns en person som du är attraherad av på det här skimrande sättet, och som samtidigt är den du kommer bilda familj med och leva resten av livet med.
I manliga magasin beskriver de; "tjejen du vill ligga med" och "kvinnan till dina barn" som två helt olika personer, som inte går att hitta i en och samma människa. Helt av den enkla förklaringen att du blir attraherad av dem på olika sätt. Att man har en bild av hur partnern ska vara, och en bild av hur "engångsragget" ser ut.
Och det stämmer nog.
Under en del av sitt liv letar man efter den ena, under resten av sitt liv vill man ha den andra.
Det skulle också förklara mina rosa moln. Det skulle förklara en hel del faktiskt.
Men ändå så försöker mitt undermedvetna skapa en bild av att de här korta bekantskaperna är de samma som står vid min sida om 20 år. Utan att jag vill det.
Kanske är de kvinnliga hormonerna som spökar.
Ju mer vi lär oss av kroppens och naturens naturliga beteende, desto bättre kommer vi att förstå oss själva och varför vi handlar som vi gör.
För i grund och botten är vi alla djur, med delvis primitiva instinkter som lever kvar. De sitter i vårt genom och kommer nog aldrig helt att suddas ut.
Därför spanar jag kanske efter backpackern, trånar efter rockartisten och övertalar mig själv att de är alldeles rätt för mig.
Precis som domherren jagar sin hona mellan trädens grenar längtar vi efter att jaga och bli jagade.
Det är naturens mysterium.
torsdag 18 februari 2010
Fågelvän
(Jan Andersson, 2010)Insåg precis att de 3 kg solrosfrön med skal som jag köpt inte faller småfåglarna i smaken. Inte ens skatorna vill ha dem.
Bortskämt.
onsdag 17 februari 2010
If we ever meet again
Sitter och läser om ett av våra viktigaste sinnesorgan.
Det är helt tyst.
Ögat är det första jag ser hos en medmänniska. Är de snälla, vackra, arga?
Och vackra ögon glömmer jag aldrig. Det är därför jag har svårt att gå vidare nu.
Så jag tänker, om jag bara får se dig en sista gång. Det räcker just nu.
För det är lättare att se bakåt på det man en gång haft på sin näthinna, än föreställa sig det man en gång kommer att se.
Men det hjälper oss ju inte att utvecklas, eller hur?
Så jag blickar framåt.
Mot ett framtida möte där vi möts i samförstånd.
I'll never be the same, if we ever meet again.
Det är helt tyst.
Ögat är det första jag ser hos en medmänniska. Är de snälla, vackra, arga?
Och vackra ögon glömmer jag aldrig. Det är därför jag har svårt att gå vidare nu.
Så jag tänker, om jag bara får se dig en sista gång. Det räcker just nu.
För det är lättare att se bakåt på det man en gång haft på sin näthinna, än föreställa sig det man en gång kommer att se.
Men det hjälper oss ju inte att utvecklas, eller hur?
Så jag blickar framåt.
Mot ett framtida möte där vi möts i samförstånd.
I'll never be the same, if we ever meet again.
tisdag 16 februari 2010
Om att börja se värdet
Det har varit underbar sol här idag.
Kände direkt hur det gjorde mig på superhumör. Att det ibland krävs så lite.
Tulpanerna vid studiebordet blommar ännu.
Och när jag tog mig ut för att handla på eftermiddagen insåg jag en positiv sak.
Vi har den största delen av vårt liv kvar. Den outforskade, den fantastiska delen då drömmar går i uppfyllelse.
Kanske har vi gjort den största utvecklingen i livet fram tills nu, men här tar finjusteringen vid.
Vi blir vackrare, mognare, klokare och äldre.
Livet vi levt kan ändå inte levas om, och vi får chansen att göra det vi vill med det som kommer, det ska man ta tillvara på.
Som tillexempel det här med kärlek.
En nära vän till mig är rädd att han aldrig kommer att träffa någon. Att han kommer få leva ensam hela sitt liv, och inte kommer kunna bygga upp den familj som han så gärna velat ha.
Jag kommer att säga till honom att det här med kärleken är ungefär som att köpa häst. Bortsett från att man inte kan köpa kärlek, förstås.
Innan du vet vad du vill ha, så måste du ha sett flera hästar, studerat deras beteende vid olika tillfällen och levt med dem dygnet runt. När du har hittat en häst du tycker om så tar det månader och år innan du lärt dig hur just den hästen fungerar.
Det tar tid att bygga upp ett förtroende och innan ni får riktigt samspel.
Efter några år kanske du inser att den här hästen inte riktigt var vad du letade efter. Först var du bara glad över att få en häst, och det spelade ingen roll om den var vit eller prickig, snäll eller busig.
För du hade en egen häst.
Men sen såg du att den bet på hagstolparna, stannade när du sa att den skulle gå, kliade sig med huvudet mot din rygg så du nästan föll omkull. Och ja, glömde jag säga att den stampade dig på tårna?
Du säljer hästen.
Nu tittar du på hästar som inte trampar dig på tårna. Men du vill också att den kan hoppa lika bra, eller tillochmed bättre, än den förra.
Och så håller det på.
Man måste titta på många hästar för att lära känna dem, och precis veta vad som passar.
Samtidigt förändras man själv, får andra uppfattningar och behov.
Därför, kommer jag råda min vän att titta och bekanta sig med hästarna. Prova. Träffa så många som det bara går innan man bestämmer sig.
Då säger han; "Men om inte någon häst vill ha mig? De kastar bara av mig hela tiden."
Till det finns det ett enkelt svar: "Så du tror att 6 miljarder hästar kommer att kasta av dig, och inte en endaste liten ponny kommer låta dig sitta kvar? Du måste tro mer om dig själv än så"
Men leta inte febrilt efter första bästa häst. Då vet man aldrig vad man får.
Det blir som att få grisen i säcken.
Kände direkt hur det gjorde mig på superhumör. Att det ibland krävs så lite.
Tulpanerna vid studiebordet blommar ännu.
Och när jag tog mig ut för att handla på eftermiddagen insåg jag en positiv sak.
Vi har den största delen av vårt liv kvar. Den outforskade, den fantastiska delen då drömmar går i uppfyllelse.
Kanske har vi gjort den största utvecklingen i livet fram tills nu, men här tar finjusteringen vid.
Vi blir vackrare, mognare, klokare och äldre.
Livet vi levt kan ändå inte levas om, och vi får chansen att göra det vi vill med det som kommer, det ska man ta tillvara på.
Som tillexempel det här med kärlek.
En nära vän till mig är rädd att han aldrig kommer att träffa någon. Att han kommer få leva ensam hela sitt liv, och inte kommer kunna bygga upp den familj som han så gärna velat ha.
Jag kommer att säga till honom att det här med kärleken är ungefär som att köpa häst. Bortsett från att man inte kan köpa kärlek, förstås.
Innan du vet vad du vill ha, så måste du ha sett flera hästar, studerat deras beteende vid olika tillfällen och levt med dem dygnet runt. När du har hittat en häst du tycker om så tar det månader och år innan du lärt dig hur just den hästen fungerar.
Det tar tid att bygga upp ett förtroende och innan ni får riktigt samspel.
Efter några år kanske du inser att den här hästen inte riktigt var vad du letade efter. Först var du bara glad över att få en häst, och det spelade ingen roll om den var vit eller prickig, snäll eller busig.
För du hade en egen häst.
Men sen såg du att den bet på hagstolparna, stannade när du sa att den skulle gå, kliade sig med huvudet mot din rygg så du nästan föll omkull. Och ja, glömde jag säga att den stampade dig på tårna?
Du säljer hästen.
Nu tittar du på hästar som inte trampar dig på tårna. Men du vill också att den kan hoppa lika bra, eller tillochmed bättre, än den förra.
Och så håller det på.
Man måste titta på många hästar för att lära känna dem, och precis veta vad som passar.
Samtidigt förändras man själv, får andra uppfattningar och behov.
Därför, kommer jag råda min vän att titta och bekanta sig med hästarna. Prova. Träffa så många som det bara går innan man bestämmer sig.
Då säger han; "Men om inte någon häst vill ha mig? De kastar bara av mig hela tiden."
Till det finns det ett enkelt svar: "Så du tror att 6 miljarder hästar kommer att kasta av dig, och inte en endaste liten ponny kommer låta dig sitta kvar? Du måste tro mer om dig själv än så"
Men leta inte febrilt efter första bästa häst. Då vet man aldrig vad man får.
Det blir som att få grisen i säcken.
måndag 15 februari 2010
Viva Colonia!
Fått i uppgift att lägga upp den andra bilden från den andra mappen av mina bilder på datorn...(http://smileyspace.blogspot.com/)
Haha, ja det är en festbild ;) Vad underligt.
Det är från Göttingen, en annan Universitetsstad i Tyskland där jag gick en intensivkurs år 2007.
Savoy heter utestället, och är ett av de mest kända klubbarna i hela riket faktiskt.
Det hänger kristallkronor på toaletterna och storbildsskärmar runt hela dansgolvet, där man bland annat kan se vad kvällens drink kostar.
Och ja....jag har provat in strippstångarna och lämnat ut telefonnummer därifrån.
Helt klart ett ställe jag kommer besöka ofta igen!
Har avslutat höstterminen nu, med en sista tenta idag. Nästa vecka sätter Physikum igång...
På gatorna springer cowboys runt, clowner pratar i telefon och folk köar utanför pubarna kl 11 på förmiddagen. Det är Fasching, men man missar det i år igen haha!
Attans!
Fast nästa år blir det Köln! (Dessutom har jag slagit vad med en polare att jag inte kommer fira Valentin ensam nästa år...vi får se vad som håller)
Dat iss prima!
söndag 14 februari 2010
Tvillinghjärta
När jag tänker på den här dagen så har jag svårt att känna det som jag hade önskat.
Kanske är det bara jag, men har inte denna hjärtans dag blivit alltför kommersiell?
Det är absolut viktigt och nödvändigt att ha en speciell dag då vi kan uttrycka det vi ofta förbiser i vardagen. Att vi får ge av vår tid, att vi är rädda om varandra och uppmärksammar kärleken till livet.
Personligen måste jag bli bättre på att ta tillvara på de goda stunderna. Inse att man inte alltid kan vara glad, men att man verkligen måste uppskatta de stunder som man är det.
Och att inte ta allt så allvarligt. Vi skulle alla må bättre av att skratta lite oftare, visa vår välvilja och ge av vår generositet till människor runt omkring oss.
För arternas överlevnad krävs viss egoism, det kan vi inte undgå. Men det finns människor som sätter andras behov före sitt eget. Hittar man en naturlig balans där, är halva slaget vunnet.
Tillsammans är vi starka.
Ibland hade vi mått bra av att acceptera att det inte är en svaghet att be om hjälp någon gång, att vi kan hjälpa varandra och att ingen ska behöva vandra en stenig väg ensam.
Om världen hade enats om sådana lagar, istället för att sätta förbud och krav, så hade det här varit en mycket bättre plats att leva på, för oss alla.
Tänk på det.
Men inte bara idag.
Låt det bli ett mantra, en livsuppgift, ditt kall.
Låt det omfamna din själ, ditt allt, och begär inget tillbaka.
Den som ger blir stark, och den som är stark kan ge. Se dig omkring, och du ser tvillinghjärtan.
Med kärlek,
J
Kanske är det bara jag, men har inte denna hjärtans dag blivit alltför kommersiell?
Det är absolut viktigt och nödvändigt att ha en speciell dag då vi kan uttrycka det vi ofta förbiser i vardagen. Att vi får ge av vår tid, att vi är rädda om varandra och uppmärksammar kärleken till livet.
Personligen måste jag bli bättre på att ta tillvara på de goda stunderna. Inse att man inte alltid kan vara glad, men att man verkligen måste uppskatta de stunder som man är det.
Och att inte ta allt så allvarligt. Vi skulle alla må bättre av att skratta lite oftare, visa vår välvilja och ge av vår generositet till människor runt omkring oss.
För arternas överlevnad krävs viss egoism, det kan vi inte undgå. Men det finns människor som sätter andras behov före sitt eget. Hittar man en naturlig balans där, är halva slaget vunnet.
Tillsammans är vi starka.
Ibland hade vi mått bra av att acceptera att det inte är en svaghet att be om hjälp någon gång, att vi kan hjälpa varandra och att ingen ska behöva vandra en stenig väg ensam.
Om världen hade enats om sådana lagar, istället för att sätta förbud och krav, så hade det här varit en mycket bättre plats att leva på, för oss alla.
Tänk på det.
Men inte bara idag.
Låt det bli ett mantra, en livsuppgift, ditt kall.
Låt det omfamna din själ, ditt allt, och begär inget tillbaka.
Den som ger blir stark, och den som är stark kan ge. Se dig omkring, och du ser tvillinghjärtan.
Med kärlek,
J
fredag 12 februari 2010
Strippers and half-dead-fellas
Guuuuuuuuddd!!!
Kvällen igår ledde till något alldeles extra.
Spontan lägenhetsfest i grannhuset med söta spanjorer och kall tysk öl.
Upptäckten av ett perfekt uteställe gjorde inte natten sämre.
Och när vi fick order om att utrymma dansgolvet för att ge plats åt......de manliga stripporna, så visste jag inte längre vad som var dröm eller verklighet.
Jag har aldrig upplevt något liknande tidigare, och det var galen stämning ;) Jack Sparrow-imitationen var sagolik.
När vi bestämt oss för att dra hem, faller en kille ihop precis utanför.
Jag rusar fram. Känner efter puls.
Först känner jag ingenting. Men tillslut dyker den upp.
Killen är kontaktbar och verkar ok. De andra ringer ambulans ändå.
Och på vägen hem i snön inser jag varför jag valt det här yrket.
Jag ler inombords.
torsdag 11 februari 2010
Playing with fire
Deadline.
Jag överlevde ännu en gång och det känns som att jag har fått livet åter.
Iallafall lite.
Äh, nu får det räcka med depressionerna!
Vi tar en drink ikväll för att fira och sen får vi se vad det leder till...
Jag överlevde ännu en gång och det känns som att jag har fått livet åter.
Iallafall lite.
Äh, nu får det räcka med depressionerna!
Vi tar en drink ikväll för att fira och sen får vi se vad det leder till...
onsdag 10 februari 2010
Peinlich!
Pinsamheter kan hända alla.
Man råkar säga fel saker vid fel tillfällen. Kommer felklädd till en fest. Säger fel namn till en ytligt bekant man inte sett på länge.
Oftast brukar det skrattas bort och man tänker inte mer på det.
Men när man ständigt råkar ut för pinsamheter är det inte lika kul längre. Det blir som en del av din person, något som du absolut inte vill förknippas med.
Pinsamhet är en del av oss. Det gör oss till människor, men passar inte i perfektionistens värld.
Jag jobbar på det.
Och jag kommer fortsätta att vara pinsam tills jag accepterat det.
Man råkar säga fel saker vid fel tillfällen. Kommer felklädd till en fest. Säger fel namn till en ytligt bekant man inte sett på länge.
Oftast brukar det skrattas bort och man tänker inte mer på det.
Men när man ständigt råkar ut för pinsamheter är det inte lika kul längre. Det blir som en del av din person, något som du absolut inte vill förknippas med.
Pinsamhet är en del av oss. Det gör oss till människor, men passar inte i perfektionistens värld.
Jag jobbar på det.
Och jag kommer fortsätta att vara pinsam tills jag accepterat det.
måndag 8 februari 2010
Trying to find an answer
Jag drömde om Stockholm häromnatten.
Kanske saknar jag friheten.
Men så fort jag kommer hem, längtar jag tillbaka till de tyska skogarna.
Det kanske inte spelar någon roll var jag befinner mig?
Lär dig att stanna i nuet.
söndag 7 februari 2010
Livet på andra sidan
Det här är....
...livet.
Allt blir vad man gör det till.
Man ska inte ångra gårdagen, leva idag och se framemot morgondagen.
Några intensiva pluggdagar väntar och jag önskar att det vore mars.
Vår, sommar - ge mig vad som helst!
Eller åtminstone en liten kärleksromans som hjälper mig genom det svarta.
Jag vandrar ensam.
Och jag tror inte att det ska vara så här.
Jag längtar efter liv.
...livet.
Allt blir vad man gör det till.
Man ska inte ångra gårdagen, leva idag och se framemot morgondagen.
Några intensiva pluggdagar väntar och jag önskar att det vore mars.
Vår, sommar - ge mig vad som helst!
Eller åtminstone en liten kärleksromans som hjälper mig genom det svarta.
Jag vandrar ensam.
Och jag tror inte att det ska vara så här.
Jag längtar efter liv.
lördag 6 februari 2010
Quote of the day
Start by doing what's necessary, then what's possible, and suddenly you're
doing the impossible-Francis of Assisi, clergyman
fredag 5 februari 2010
Låt mig värma dig.
Jag är galen.
Det var länge sedan jag gjorde sånt här.
Senast i sexårsåldern skulle jag tro.
Då fick mamma plocka kopparormar ur sängen och grodorna fick stanna under terrassen.
Men viljan finns kvar.
På väg hem från baren drog jag med mig en riktig snygging.
Stor, svart och oerhört pratglad.
Och jag som inte ens gillar sådana.
Iallafall, jag gav honom ett glas mjölk och bäddade till honom med täcke och kudde bredvid sängen.
Men han skulle absolut sova på soffan.
Låt gå.
Det är inte ofta man får sådant fint besök så det är bäst att jag uppför mig.
Det var länge sedan jag gjorde sånt här.
Senast i sexårsåldern skulle jag tro.
Då fick mamma plocka kopparormar ur sängen och grodorna fick stanna under terrassen.
Men viljan finns kvar.
På väg hem från baren drog jag med mig en riktig snygging.
Stor, svart och oerhört pratglad.
Och jag som inte ens gillar sådana.
Iallafall, jag gav honom ett glas mjölk och bäddade till honom med täcke och kudde bredvid sängen.
Men han skulle absolut sova på soffan.
Låt gå.
Det är inte ofta man får sådant fint besök så det är bäst att jag uppför mig.
torsdag 4 februari 2010
Eifersüchtig
Är det en av de sju synderna?
Det borde vara.
Har tänkt på avundsjuka idag, och vad det kan driva folk till.
Jag känner inte sådana känslor, och har knappt kännt det någonsin.
På något sätt gläder jag mig med de lyckligt lottade istället.
Och tänker att jag i varje fall inte förtjänar sådant.
Vilket på sitt sätt är helt fel det också.
Det borde vara.
Har tänkt på avundsjuka idag, och vad det kan driva folk till.
Jag känner inte sådana känslor, och har knappt kännt det någonsin.
På något sätt gläder jag mig med de lyckligt lottade istället.
Och tänker att jag i varje fall inte förtjänar sådant.
Vilket på sitt sätt är helt fel det också.
onsdag 3 februari 2010
Återvändsgränd
Fan.
Jag har så INTE kommit över honom.
Mina känslor vaknade till liv idag igen, de som jag lyckats trycka undan och stoppa i en liten ask bakom mitt hjärta.
Nu kröp de fram och tog sig in bakvägen.
Har hela tiden försökt intala mig att det är fel, att han är fel och så vidare.
Men måste jag verkligen tänka så för att glömma honom?
Kan jag inte bara erkänna att han är fantastisk och låta det vara där?
Nu måste jag börja om från början. Igen.
Jag har så INTE kommit över honom.
Mina känslor vaknade till liv idag igen, de som jag lyckats trycka undan och stoppa i en liten ask bakom mitt hjärta.
Nu kröp de fram och tog sig in bakvägen.
Har hela tiden försökt intala mig att det är fel, att han är fel och så vidare.
Men måste jag verkligen tänka så för att glömma honom?
Kan jag inte bara erkänna att han är fantastisk och låta det vara där?
Nu måste jag börja om från början. Igen.
tisdag 2 februari 2010
måndag 1 februari 2010
Kl. 21.33
I lördags hade jag en galen natt. Tvillingar, hångel och R'n'B, blandat med VodkaO och partyburar. Taxichaufförer med drogövervakning och tunna läderskor. I'm having the time of my life och nu ska jag till Fitnesstudio och träna biceps ;)
Ciao!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)