Heavy mind

Redan mitten av december.

Är det så att tiden går fortare ju äldre man blir, eller är det bara för att man blivit mer medveten om den korta tiden vi faktiskt har, som dagarna verkar rusa iväg? 

Mindre än en vecka kvar till hemresa inför julen.

Och kanske första gången som jag har blandade känslor för att åka hem.

Men först slutspurt med klinisk examen i smådjur!

xoxo

Halthetsutredning

Kanske det viktigaste området och något som kräver erfarenhet.

What you cannot have

Hade helt glömt hur skönt det faktiskt kan vara att ha hela lägenheten för sig själv.

Spela musik hur högt man vill och bara göra exakt det man vill.

Två år i kollektiv har satt sina spår, visst är det fint med gemenskapen och så, men nu vill jag hellre ha den där ensamma tvåan jag brukade hata.

Är inte livet förundrande?

Satellite

Coffee and choc cake is the best way to start off a lazy Saturday morning. Have a good weekend everybody <3

The Gross Anatomy of the Heart

Och där var allt bra igen. Typ. 

Don't hold your breath

Försöker att fokusera på vardagen.

Gå upp i tid på morgonen. Fixa kaffet. Gå ut med hunden. Komma in i nya, bättre rutiner.

Men gamla vanor sätter spår.

Och nya måste implementeras innan det är för sent.

Det här med andningen går sådär. Värre än någonsin? Svårt.

Men tveklöst långt ut på den skalan.

Det enda som verkar bita är skrikande upptempo-låtar på högsta volym på min Ipod.

Precis som att det skulle stänga ute tankarna. Precis som att det låter mig slippa vara ensam. Med mig själv.

Big girls don't cry

It's time to be a big girl now, and big girls don't cry.

I hope you know, I hope you know. Gotta get a move on.


Home from Manchester this afternoon. Nice trip.

But I guess, better to be home. Or not. Not sure of anything anymore and have not got a clue if I give a f*ck either.

This s*cks.

Riverside

Ikväll är det Bevas årliga middag med dancing at the castle. Tror det blir ok. Värmer upp med Riverside och har redan tapas o ett glas vin i magen sedan tidigare så det bådar gott. Typ ;) 

Blå

Wtf, jag vill bara vara full!

Hög på endorfiner och adrenalin, finns det något bättre?

Everytime I see you, oh I try to hide away

Hela sommaren har i princip gått förbi och nu är det Oslo igen.

Det har varit den bästa sommaren på väldigt länge, men det har också, i många avseenden, varit en av de jobbigaste. 

Gemensam nämnare för allt är att den oavsett har gått fort. För fort.

Tro, hopp, kärlek, hat, rädsla, tårar, sömnlösa nätter, urtidiga morgnar, viktnedgång, tågresor, stress, ensamtid, middagar med vänner, sol, drinkar och bad. Och hästar. Kanske den viktigaste aspekten.

Det är så nära nu.

Och nu är det mer förvirring än någonsin.

Kanske syns det inte så mycket utanpå. Men rummet avslöjar något. Resväskor fortfarande ouppackade och ett skrivbord överfullt, omöjligt att sitta vid. När man har varit snart 2 veckor i landet.

Halvdan planering inför hösten. Men det ska gå, även om allt känns ganska omöjligt ibland.

För om sommaren har varit upp och ned, så är det precis så livet är. Utan motgång hade det knappt varit värt framgångarna som följer. 

Men vad är det egentligen jag vill? Hela livet har jag gått och varit så säker, så säker på yrke och inriktning. Och i sommar blev det ännu mer tydligt. Även på den andra biten.

Men så kom Oslo. Och fuckade upp bit nummer 2. Eller är det bara något som jag inbillar mig? Så blev det osäkert på den fronten igen. Tack så mycket kära Oslo.

Nu vill jag verkligen vara kvar. Not.

För är det något som Sverige gjorde klart för mig i sommar, så är det detta.

Jag vill hem.

The second you sleep

Första veckan på jobb är avklarad.

Många intryck att smälta, men lärorikt. Kanske lite mycket tungt arbete (men då slipper jag ju gymmet efteråt)

Det mesta går i sårvård, bandagebyte, fysioterapi, hältutredningar och sånt, men en och annan endoskopi har också gått förbi. Fast då spolar jag boxar. Hursomhelst bättre än något annat.

Ligger i sängen och lyssnar på musik. Ute regnar och blåser det. Vilt hav.

Imorgon ska jag sova ut (igen) och kanske ta en tur till stan och gå i butiker. Dricka en kaffe och bara njuta.

Av att jag är i Sverige. Bara det.

Det slår aldrig fel

Märkligt, men kanske inte så märkligt ändå.

Helt slut, det är midsommar och jag har tackat nej till allt som har med fest att göra. Ändå har jag nog druckit vin så det räcker för idag. Redan. 

Tittat ut över havet och undrat vad faan det är jag håller på med.

Och sen tänkt att det löser sig. 

Även om det är förjävla svårt så löser det sig. Och där kom regnet. 

Fishsoup

Back in Oslo.

5 dagar hemma har gjort susen för kropp och själ, och om det går, mig ännu mer omotiverad för Oslo just nu.

Sitter och försöker trycka in de sista fiskbakterierna och resten för att så repetera allt imorgon. 

Och saknar redan B som är hemma...

Gah.

Relax and enjoy

Underbart. 

Känns som rivieran men detta är bara Skåne. 

Avkoppling från vardagsstressen och bara en tenta kvar nu. 

Imorgon är det familjens sista student.

Men första fest i det nya huset.

Som en slags nystart på livet.

Kan man väl säga. 

Patologisk defensiv

Det är mindre än 24 timmar till nästa tenta. 

Jag vet inte helt vad jag ska känna; stress eller skönt att det snart är över?

Hursomhelst kan jag inte låta bli att tänka att det bara är 3 dagar tills jag sitter på tåget hem.

Självklart ska man alltid göra sitt bästa, och det kommer jag, men när oddsen inte är helt 100 är det lätt att börja tvivla.

Ikväll är det föredrag på skolan angående akutfall på tävlingsplatser, det ser jag iallafall framemot ;)

Only need the light when it's burning low

SERIOUSLY!!

Världens bästa sak har hänt mig.

Jag kan inte riktigt tänka ordentligt, än mindre fortsätta läsningen innan jag fått ur mig alla känslor.

Kan inte helt offentliggöra det här, men man kan säga att det är en dröm till som har blivit förverkligad.

Något som jag önskat mig väldigt länge.

Ett litet telefonsamtal och boom.

Världens lyckligaste just nu, även om det innebär att midsommarplanerna i år går i kras.

I'm worth it.

Sista andetaget

Livet går bergodalbana just nu. 

Som vanligt kanske?

Bara längtar till sommaren.

Håller ut.

Sista dagen på jobbet. Konstig känsla. 

Alla kramar om en som om man fått en diagnos.

För att de inte vet när vi ses igen.

Som en dödsdom.

Och leendet. 

Blommorna. Krya på dig typ.

Det är mindre än en månad kvar.

Tänk. 

Brown Eyed

Årets varmaste dag i Oslo idag. 26 i skuggan.

Dagen efter.

Fast det var inte så pjåkigt igår heller. Champagnefrukost, vin på Aker brygge o drinkar på hemliga platser. Bara det att alla män går runt i kostym och söta bunader hade gjort hälften ;)

Sen grillning med goda vänner, ännu mer vin, tårta och gott. Och så avslutningen!

Tända ljus o filtar i trädgården med tårtor och jordgubbar som aldrig tycktes ta slut o rosé i strupen.

Ögon som jag inte kan glömma. Fuck.

Haha! Playing stoneface right back at ya.

Naja, the best is yet to come som dom säger.

Och då syftar jag givetvis på midsommar 2013 a la Sthlm ;) Länge sen men åh så bra det är. Och med alla mina favoritpersoner samlade kommer det bli legendary.

Nåt som inte kommer bli så legendary är patologi-tentorna om 2 veckor.

Men det ska jag inte tänka på förrän imorgon.

Ikväll är det ESC i Malmö och You kommer självklart vinna.

Passion. Fruit.

Det finns bra dagar. Och dåliga.

Kast med litet hjärta eller free falling?

Första dagen i skolan efter ett två veckor långt uppehåll.
Ångest igår, men kändes bra idag.

Produktionsdjur kan vara intressant ibland.
Och imorgon är det operation igen.
Men sånt har blivit vardagsmat. Varje dag nåt nytt som vi aldrig gjort hittills.

Tänk den dagen när vi inte längre är rädda för det okända. Undrar hur det känns.

Trots detta är det inte just det som fyller mina tankar.
Nej, det är löjliga meddelanden och kast med små hjärtan.

Det, om något, kommer för evigt och alltid att förbli okänt. 

Staden som aldrig sover

Precis checkat in på ett nytt hotell för de sista 2 dagarna i NY.

Här är det lite bättre internet, känns konstigt att ha varit nästan helt frånkopplad några dagar.

Men det har varit några fina dagar alltså.

Ingen Mr. Big i sikte, men jag gick förbi Carries hus nere i West Village och kände att det kanske händer.

Sedan blir det en natt i Sthlm och därefter tåg tillbaka till Oslo.

Vill inte. Åka hem alltså.

Det går nog bra.

Ikväll blir det säkert lite skönt barhäng igen, iallafall nån drink eller två och en god middag.

OHE

Min alldeles första op.

Med sterila handskar och anestesimaskin och vicryl 3-0.

Galet!

Efteråt behövde jag 3x espresso, 7up, baguette och choklad för att återfå balansen. Man bör inte gå inte arbeta på tom mage och utan dricka, annars riskerar man def att bli hypoglykemisk.

Imorgon är det ännu en dag på kirurgen, sen har jag anestesi och sista dagen på kk. På fredag är det radiologi.

Och sen äntligen semester ;) 

It's not over. Yet.

Åh påsken!
Snart är den här, förhoppningsvis med ett underbart påskväder.

Det behövs ledighet och semester nu, och första lediga helgen på nästan 6 veckor är strax slut så.

Sitter och kollar igenom bloggar med New York-guider, restaurangtips och shopping-måsten.

Hela tiden påminner folk om att det är bäst att planera bra i förväg vad man vill hinna med.

Och ja, NY ryms inte på 8-9 dagar. Vilket är ännu bättre, för då hittar man kanske några guldklimpar nu som man kan bygga vidare på under nästa resa.

Det tråkigaste jag vet är resmål som du känner dig färdig med efter en halv dag.

Kanske kanske kan jag lägga upp en guide med mina bästa tips som jag kan fylla på senare.

Sista veckan här kommer bli stressig som vanligt med en återinlämning på tisdag samt jobb och sedan jour och klinikdagar fram till 16, oftast utan lunch. 

Men sen blir det en skön helg i Stockholm innan turen går via Paris till storstaden som aldrig sover. Kommer passa mig fint.

No matter what

Träffade en irländsk kille häromdan o kunde inte låta bli att åka tillbaka 12 år i tiden.

Tänk att jag ännu inte kommit dit.

Körde flashback hela kvällen på jobbet och har nog inte haft ett så stort leende på läpparna sen december.

Här en smakbit.

Fram i tid

Det känns som vår i luften!

Första veckan på hästkliniken är avklarad.

Det känns bra, men synd att vi bara har två veckor den här terminen och att allt går så fort.

Samtidigt som att man vill läsa på i kliniken, vill man starta i tid med patologiläsningen inför examen i juni.

Och så är det jobben.

Vatten över huvudet? Vet inte. Bara att det är mycket just nu.

Hoppas jag hinner trappa ner lite innan påsk, för jag vill inte stressa på semestern.

Nåt som är säkert, är ju trots allt att jag kommer till New York i vår.

Det blir kul!

Barely aware

Don't mind if you treat me bad again.

I don't care anymore.

Tid

Time heals all wounds.

It's just a matter of time.

Time.

Only live once

Kastar mig ut i det.

Så får det fan bära eller brista you know.

Kanske känner man att man lever?

Nu ska jag sova för jag är så galet trött.

Morgondag

Allt går så fruktansvärt fort när man har roligt.

Plötsligt står man där och inser att lovet strax är över. Och i tanken har det knappt börjat.

Jag vet inte ens om det levde upp till alla förväntningarna.

Nej, det gjorde det inte.

Men det var bra. Och det är tillräckligt.

Nu är det nystart som gäller.

Så det är bara att bita ihop, börja jobba med nyårslöftet och blicka framåt.

För det finns en morgondag.