In my head you fulfill my fantasy

Just när man tror att man inte kan lita på någon annan än sig själv, är det alltid någon som överraskar.

Just när man tror att man är mest ensam i hela världen, får man syn på ett par glittrande ögon hos en främling.

Jag vill lära känna dig, men hur?

Vi är kanske båda kantstötta och vet vad vi har att förlora. För mycket i bagaget.

Så trötta på besvikelser, oaktsamma människor och brustna hjärtan.

Men som dem säger, utan ansträngning - inget vunnet.

Och det skrämmer slag på en.

Fast är det verkligen bättre att leva halvt, att leva med vetskapen att " om jag bara vågat", att vara olycklig och leva i fantasier istället för verklighet?

Någon gång får det vara nog på de här dumheterna.

Och jag vet nog innerst inne var jag ska börja.

400

Åter kyligt.

Det är inlägg 400, och jag har fortfarande inget vettigt att skriva.

Tiden har aldrig gått så snabbt förbi som nu, och jag undrar hur man håller fast sig själv.

Hur står man stadigt med båda fötterna på jorden när hela havet stormar?

Och hur kommer man över en kärlek som aldrig verkar slockna. Glöden ligger kvar på botten, och med varje liten vindpust sprakar allt till liv och blir åter en kraftfull eld.

Var finns kraften till annat när livet ter sig mörkt och enväldigt?

Var finns du när jag som bäst behöver dig?

Inget varar för evigt

Utan skyddsnät

Tar en dag i taget.

Det är inte lätt, men jag lever.

När man under 2 år haft både skyddsnät och syrgasmask, känns det rätt naket när man nu står ensam.

Iallafall när man fortfarande ser det så.

Omständigheterna kanske är enklare idag än då, men det gör inte jakten på syre lättare.

Varje dag vill man ge upp, lägga sig ner med slutna ögon och hoppas på det sista.

Men så dyker något upp som gör att man orkar ett andetag till.

Det behöver inte vara mycket.

Ett ögonkast, leende ögon, ett hej. En varm sol.

Att försöka uppskatta vardagen, det är det som räknas.

Olösta problem grillar mig fortfarande

Idag har vi njutit av årets varmaste dag hittills.

Termometern visade 25 grader och jag har fått min första bränna för i år.

Det är väl i princip det enda man kan glädja sig åt just nu, för jag ser inte hur den här terminen ska sluta.

Första veckan är förbi, och jag är inte den enda som tappat lusten.

Och hur tråkigt det än låter, så är huvudproblemet nr 1 fortfarande inte löst..

Ska jag någonsin bli av med det?

Äntligen fredag!

För att komma på lite andra tankar har jag shoppat i stán. Och planterat tomater....haha!

Inte så bra att tröstshoppa, men som tur är blev det inget impulsköp.

Och ikväll blir det gymmet igen (första dagen efter uppehållet igår) och sen ja....som ni förstår: Exotiska drinkar!

Jag har en flaska rosé på kylning, jordgubbarna och blåbären är sköljda och high-heelsen omklackade.

Dags för röj!

Broken

Varje gång ett stick i mitt hjärta.

Och jag vet inte varför jag fortsätter att plåga mig själv...

Hur jag än gör kan jag inte sluta analysera. Tänka.

Och jag blir rädd, arg och besviken varje gång.

Väl nere på botten går det inte att ta miste på att ensamheten spelar en roll i spelet. Och jag sjunker djupare.

Idag var första dagen som jag kände desperationen krypa under skinnet, och jag vet inte hur det har kunnat bli så här. Från stark och självständig till osäker och svag.

Måste bort.

Eller inte bort, men glömma och ordna upp saker.

Komma in på ett nytt spår.

Vi börjar nu.

You don't know why you can't turn around and say goodbye

Första dagen.

Förväntansfullt och ångest på samma gång, precis innan.

Väl där kändes det som vanligt.

Och trots att jag inte kan glömma, har jag nu andra tankar. Vet inte om dem är bättre dock.

Han är fortfarande vacker.

Fan.

På tyskt territorium

Några dagar sen sist.

Sitter just nu på Frankfurt Int'l Airport vid Starbucks.

Är helt slut, varit uppe sen igår morse (och man kan lugnt säga att det var en händelserik dag)

Väntar på en vän som kommer med flyg från Rom.

Men även det kan bli spektakulärt.

Simkortet i mobilen är tydligen spärrat i Tyskland, och nåt tyskt sim kan jag inte köpa här...

Återstår att se om han ser mina desperata rop på Facebook.

Resan gick iallafall bra, och på något sätt känns det bra och förväntansfullt att vara här igen.

Pistage och Nougat

Årets första glass!

Uppiggande om något.

Crossing my heart

Musklerna strejkar efter 2-timmars-yogan igår.

Trots det kan jag inte sluta tänka på hur skönt det ska bli att komma tillbaka till de vanliga träningsrutinerna igen nästa vecka.

Vi ses på crossen!

Blod är tjockare än vatten

Jag är inget vampyr-fan.

Läser inga böcker.

Följer inte med hypen.

Men jag har sett kärleken, och jag tror att den finns där ute.

På riktigt.

Flykten från landet

Att packa en resväska kan frammana två sorters känslor.

Dels ligger spänningen i luften, man ska bort, upptäcka, resa. Det är positivt.

Men den andra sidan av kakan är svart, ängslig, lite nervös kanske, och har man otur omvandlas den till ren och skär ångest.

20 kilo är heller inte mycket att hurra över.

Lägg på 10 kilo till så hade de flesta varit nöjda.

Kanske är det bättre att skjuta upp packningen till sista dagen, så att det inte blir så ångestladdat?

Fast å andra sidan är det väl mycket onödigt som slängs ner då, och man glömmer hälften.

Nu känns det som att man klagar över bagateller.

Så kanske det är.

Men att sitta rotlös mellan två länder är det ingen som anser vara lätt.

Fråga flyktingarna från ett invaderat hemland.

Death is in town

Dåliga dagar kan vara förutsägbara.

Men uppståndelsen blir ändå överraskande.

Lösningen finns bortom problemet.

Grundstenar

Ännu en solig vårdag är förbi.

Och jag har en vecka kvar.

Fokus är svårt att hitta, tankar virvlar runt, och gamla mönster ska brytas.

Jag vet inte hur det blir när jag är tillbaka i verkligheten.

Är allt glömt, eller lever minnen kvar?

Kan jag finna någon mening med allt?

Ingenting är omöjligt.

Hopp om en fantastisk vår ligger till grund för min övertygelse.

I'm back

Större, starkare, vackrare.

En liten weekend (fast mitt-i-veckan) i skärgården gör susen för själen.

Läsning framför brasan, lugna oldies och söta drinkar varvar ner kroppen från storstadsstress och "måsten".

Här får man vara i lugn och ro, hämta krafter och ladda batterierna.

Prova!