De fem delmålen

Mål 1: Botanik 7/8 -2009

Mål 2: Chemie 18/8 -2009

Mål 3: Zoologie 25/8 -2009

Mål 4: Physik 4/9 -2009

Mål 5: Ta första bästa tåg mot norr 5/9 -2009

Spela med öppna kort

Busigt.

Det är torsdag och man skulle egentligen läsa.

Men jag har totalt struntat i det.

Livet leker.

Och vädret är perfekt, jag är brun och för en gångs skull lycklig.

(Lycklig är kanske att ta i, men efter en halv liter Ben&Jerry's så kan man överdriva lite)

Älska bilden! Den säger allt, precis som min perfekta sommar ska vara.

Det är sorgligt att se folks sommaralbum på Facebook redan, och veta att det snart är slut.

Vem fan bryr sig om vad andra tycker?

Jag lyssnar på mina gamla Westlife-låtar och dansar runt i affären om jag vill.

På ett sätt är det väldigt fritt här.

Människor är mer benägna att ta kontakt med varandra än hemma.

Det flörtas till höger och vänster, nästan som om det inte finns några hämningar (eller har de aldrig sett en svenska tidigare?)

Och det gillar jag.

Jag kommer antagligen att sakna det här när jag är hemma igen.

Därför måste jag ta tillvara på tiden här och vara lycklig istället för att plåga mig och längta efter något som jag ändå inte vet hur det blir.

Nu är nu.

Lev!

För det ska jag göra ;)

Tired but happy

Ibland blir jag bara så himla trött.

Knappt så att jag orkar upp ur sängen.

Trodde att jag skulle bli piggare av lite jogging i skogen eller av en eftermiddagsdrink på gräsmattan.

Icke sa nicke.

Nu är jag tröttare än någonsin.

Borde hoppa i säng bums så jag kommer upp tidigt imorgon!

Medicago sativa och annat grönt

Snart ny månad.

Vilket innebär skolstart och jobb för de flesta.

Hm...jag har inte blivit ledig än.

Vilket innebär att jag fortfarande har allt kul framför mig ;)

Fast det är rätt avslappnat som vi har det nu, sitta ute i solen och lukta på blommor.

Och käka Snickers.

Imorgon blir det 30 grader igen så då tänkte jag sitta i bikini och läsa om mollusker.

Ja, man kunde väl haft det värre.

Fjärilsdrömmar

Fjärilarna är här.

De invaderar min trädgård med sina fjäderlätta vingar och de sveper om mitt hjärta när de jagar varandra i busig kärlekstafatt.

På de här soliga 30-gradersvarma julidagarna ser jag dem leka bland rosor och förgätmigej.

Och under de nästan tropiska nätterna sjunger de om liv och oönskad kärlek. Men jag känner dem nära.

Hela tiden. När jag är ensam.

När jag träffar andra personer är de bara närvarande vid mycket speciella möten.

Och det är de här mötena jag letar efter.

När jag kan vara mig själv och känna mig hel. Då är det rätt.

När fjärilarna fäktandes med sina förlängda armar susar efter varandra, när vingslagen känns i mina arterier, då vet jag att jag har hittat min alldeles egna.

Själsfrände.

Tur för mig

Omständigheter

Idag har det varit sol. Spöregn. Vind. Stilla. Moln.

Växlande.

Precis som livet.

Man vet aldrig vad som väntar runt hörnet.

Lycka. Besvikelse. Motgång. Lugn. Oro.

Men det är det som gör vardagen spännande.

Det gäller bara att vara förberedd på allt.

Och så länge man kan bära sin egen lilla värld med sig, i sig, så har man allt.

Och när ens grund inte längre skakas av omständigheter, utan stärks av dem, är man nästan där.

Man blir aldrig fullärd.

Men för var dag är man ett steg närmare målet.

Säger ganska mycket

Ser nästan ironin i att springa runt med en megastor plastkasse fylld av pantflaskor.

När man har Karl Lagerfelt-tröja och Louis Vuitton-skor på sig.

För att ha råd med en drink på stans inneställe vid stationen.

Men det kanske bara är jag...

What to do

När jag kommer till Sverige är det tusentals saker som jag vill göra.

Här är den korta listan:

• Party med vänner på Tegners, nationerna och på alla möjliga platser vi brukar hålla till
• Köra motorbåt i Öresund (gärna inkl. övernattning)
• Shopping på stan med syrran
• Träffa alla vänner som man inte sett på ett halvår
• En vecka (eller mer) i Stockholm
• Dillchips. Eller för all del Sourcream&Onion (Klarar inte se en paprikachipspåse till)
• Bio (ja, jag såg Harry Potter i veckan. Men försök se Christian Bale med tysk brytning)
• Långa middagar på mina favoritrestauranger
• Chinese-take away från stammishaket
• Upptäcka nya smultronställen
• Vara uppe på nätterna och sova på dagarna (ja, det är så jag funkar)
• Italiensk glass i västra hamnen med älskling (då kan vi fantisera om drömlgh tillsammans)
• Läsa svenska modetidningar över en Latte från Espresso House
• Kanelbullar. I mängder. (Hur kan tyskarna ha missat det?)
• Sova i min egen säng. Saknar den.
• Gå på systemet (inte handla på vilken sunkig mack som helst)
• Hyra filmer på Hemmakväll sent på kvällen (bara för att man kan)
• Sitta på Lilla torg med en Apple Martini och spana in folket under slitna Ray-bans
• Prinsesstårtor utan nämnvärd occasion. Bara för att. (Ytterligare nåt tyskarna missat)
• Åka öresundstågen, och glädjas över trängseln
• Fira lillsyrrans födelsedag
• Ligga vid poolen i Bjärred och bara njuta (om solen är kvar i september, vill säga)
• Prata kärleksproblem med nära tills det inte finns något mer att säga
• Höra främlingar prata på stan. På ett språk man inte behöver höra för att förstå ändå.
• Spana in favoritkillarna med älskling på stammishaken, och fnissa ljudligt när de kollar på oss
• Planera RESAN till jul
• Handla på Konsum och le åt alla vackra svenska varunamn (smultronsylt, gammeldags vanilj och äppelmust)
• Gå till frisören (tro inte jag låter nån tysk sätta saxen i mitt hår nu när jag har frisören med stort F)
• Äta bakismat på Max (och glädjas över att den tiden är förbi)
• Ligga kvar i sängen hur länge jag vill och inte behöva tänka på klausurer och testat mer
• Läsa Sydsvenskan i tidningsformat (nätupplagan ger inte samma känsla)
• Och bara glädjas åt att allt är precis som jag lämnade det. Precis som det ska vara.

Alone

Vissa stunder vill jag bara sätta mig på en vacker båt och segla till världens ände.

Glömma alla bekymmer som mörkar min himmel och istället låta solen glittra i mina ögon.

Vissa stunder är jag glad att jag är ensam.

I stundens hetta

Om man bara öppnar sina ögon så finns allt där.

Livet, glädjen, kärleken.

Man kan också blunda inför allt det fantastiska där ute, och bara välja att se annat. Det svarta.

Vad du ser och upplever är alldeles för subjektivt. Det är din värld. Inte verkligheten.

Ibland önskar jag att jag öppnade ögonen oftare.

Insåg att lyckan finns där. Hela tiden.

Alltför ofta tänker jag; sen, om några år, då blir allt bra.

Att vara glad och känna mig älskad nu verkar inte finnas på kartan.

Men är det inte det vi alla vill?

Nå ett mål i livet, och vara glada och lyckliga hela vägen dit?

För när vi väl är framme inser vi att resan mot ett mål är livet självt.

Därför hade jag klänning idag.

Och skrattade åt mig själv när Marilyn Monroe-tabben nästan var ett faktum.

För DET är vad livet verkligen handlar om.

Att njuta av stunden.

Nästan fri

Ibland måste man ta ledigt från livet.

Tur att det bara är en person som jag är ansvarig för. Det underlättar uppsägningar.

Därför har det varit lite si och så med den här bloggen.

Nu ska jag på en heldag i Frankfurt, och fortsätta mitt dagdriveri.

Tyvärr är väl inte vädergudarna på min sida.

Men man kan ju inte få allt.

48 timmar med blå skjorta

För lite sömn gör dig trött.

För mycket sömn gör dig trött.

Varför ska allt behöva vara "lagom" i den här världen?

För mycket av allt kan vara skadligt. Brist på något är minst lika farligt.

Men tänk om jag vill ligga i sängen dygnet runt i 2 dagar, äta chips och pizza och kolla på Sex & the City tills jag inte pallar höra den där signaturmelodin en enda gång till?

Ska jag inte få göra det då? Är det för mycket av det goda?

För mig är det alldeles lagom.

Bakfylletankar

Motgång föder framgång

Morgondagens astro.

Är det någon som försöker säga mig något?

Fiskarna 19/2-20/3
Var inte så feg. Om du inte chansar lite så kan du aldrig vinna något. Det är främst känslorna som du inte vill spela med, du gillar inte att bli utlämnad på gott och ont till en främling.

Me against the world

Inlägg 200

Det gör ont.

Men jag kan inte mer än att göra mitt bästa.

Svåra tider

Suttit på skolan 10-20 idag.

Varit totalt omringad av vänner och folk som vill hjälpa mig.

Det känns bra, jag är på god väg.

Och jag kan inte mer än att älska er!

Det sägs, att i svåra tider märker man vem som står på ens sida.

Vi på veterinärmedicin har fullt i våra små stackars huvuden, och det känns som att man vill ge upp varenda dag.

Men det kommer bättre tider.

Ibland är det bara så här.

Mycket.

Nervsammanbrott

Just därför.

Bullet for my valentine

Ungefär så här känns det.

There is always more

om du kan hålla ditt huvud kallt
när alla runt dig kokar av ilska och klandrar dig
om du kan tro på dig själv när alla andra tvivlar
om du kan fylla den oförlåtna minuten med sextio sekunder värt av drama
världen är din – och allt det underbara som finns i den
och vad som är mer – du blir en Man, min son.

Skamfilad

Det är så rätt.

Och jag tror att han kanske kan hjälpa mig.

Kanske kan vi få gjort något åt saken.

För jag vill verkligen inte ha det så här längre.

Det krävs något utifrån.

Män hjälper och kvinnor förstör, eller hur var det?

Förresten.

Jag ville ju ha en man.

Nu fick jag det, och vad gör jag?

Tycker att det var otur.

Haha, så typiskt mig.

Tur (och retur?)

Haha.

När man minst anar det så slår turen om.

Det soliga vädret ersätts med spöregn, pojkarna vänder bort blickarna och prov går snett.

Fast jag tror inte att man ska hänga läpp för det.

När det är såhär, så kan det ju bara bli bättre.

Annars klarar man det på returen.

Man ska kämpa sig upp ur bottenslammet, ha huvudet högt över vattenytan, och strax är man på torra land igen.

Det krävs bara lite extra vilja och energi.

Och en gnutta tur.

Erythropoetin

Jag har fått extra syre idag.

Vet inte var det kom ifrån, men så många har hjälpt mig med det.

Att andas, menar jag.

Just när jag tänkte på det, när jag fick frågan, så insåg jag något som jag hela tiden förbiser, men som alla i min omgivning ser.

Jag klarar det. Jag gör ju det. Hur klarar jag det egentligen?

Det vet jag inte.

Men det är ju inte konstigt, att folk inte förstår, att det inte går att förklara för någon som aldrig läst utomlands, för inte ens jag. Förstår.

Jag förstår inte.

Fast ett är säkert.

Jag dikterar min framtid i blod.

Det kommer att gå.

Med lite hjälp.

Så sikta högre. Det kan du.

Vi ses i september, gumman!

Spelar ingen roll hur mycket jag försöker fokusera och tänka på annat.

Jag vill vara där.

Jag vill sitta stundtals med älsklingsvännen och snacka om killar, fester och livet.

Så som vi alltid brukade göra.

Min tvillingsjäl är tagen ifrån mig ;(

Som tröst har jag lagt upp en snapshot från paradiset på jorden.

Standard

När man bott utomlands ett tag slutar man att se de sakerna som är annorlunda gentemot hemlandet.

Men en sak som jag inte kan sluta störa mig på är standardformaten här i Tyskland.

Kuverten här har t.ex E65 som standardformat, det är i princip omöjligt att få tag på ett, låt säga C5. Aah. Vilket innebär att man måste vika alla papper 2 gånger på det där snirkliga konstiga sättet.

I början tyckte jag att det var rätt gulligt med de där små kuverten i brevlådan. Men nu? Det känns som att det får plats mindre i ett E65...

Och hålslagen. Ja, där är det väl vi som har oss själva att skylla. Här har de nämligen ett annat avstånd mellan hålen (som dessutom bara är två istället för fyra som i Sverige).

Norrmännen meddelade att de har samma standard som tyskarna, så det är väl vi som är konstiga. Haha.

Vem kommer på att ha olika avstånd mellan hålen? Nu måste man fixa nya hålslag och pärmar hela tiden.

Kan vi inte enas om ett standardmått i alla länder? Det är ju löjligt att vi behöver olika hålslag. Ska nog skicka ett förslag till riksdagen eller åtminstone SIS...

Bostadsstandarden kan också räknas med på listan. Hm. Jag känner ingen i Sverige som fortfarande inte har varmvatten i köket, utan istället en varmvattenberedare från 50-talet...Men jag kanske har fel?

Sen säkerheten. Här kan man lätt köpa en tvättmaskin, plugga in den med en vanlig stickkontakt och sen är det bara att köra. Hemma kostar det 5000 kr för installationen och där är det inga stickkontakter inte! Nåja, jag får väl vara glad att man kunde fixa det själv och sparade in de där slantarna (usch vad jag börjar låta tysk!).

Varmvattenberedaren i (!) duschen tar vi en annan dag.

Kan tyckas att det är bagateller det här, men allvarligt. Skärpning.

Stand together as one

Livet är skört.

Varje minut är värdefull och delaktig i det som till slut är du.

När vi minst anar det kan livet svepas bort, tas ifrån oss och för alltid vara förlorat.

Ta tillvara på tiden som du har fått. Var rädd om varandra och vår jord.

Tillsammans är vi starka. Låt kärleken ta överhanden, spela den största rollen i ditt liv och bli ett med dig.

Ta aldrig något för givet.

Jag älskar dig Michael.

Pepp

Jag har kommit på en grej.

Glada tankar och att hitta på roliga saker kan få vilken dag som helst att bli underbar.

Om man har fastnat i gråa tankespår och negativa spiraler är det lätt att bryta trenden om man vet hur man ska bära sig åt.

Gör saker som du älskar, och bry dig inte om konsekvenserna.

Ju galnare saker, desto större reaktion kommer du att få.

Lyssna på musik som du gillar och som inspirerar dig.

Jag tog en vända på stan, kollade in grejer jag gillar, och spanade in killar som jag kunde flörta med. Gav dem ett stort busigt leende - och fick ett lika stort tillbaka ;)

Det blev mindre plugg idag, men dagen slutar med ett leende på läpparna, och det var mitt mål med dygnet.

Sätt upp små personliga mål för dig själv, och avsätt en belöning för allt du lyckas med.

Försök alltid att bli bättre, och jobba med dina lite sämre sidor.

Jämför dig aldrig med någon annan utan se alltid till dig själv, och kämpa för att slå dina tidigare resultat. Var stod du för ett år sedan, och hur långt har du kommit nu?

Om du tänker efter så har du utvecklats en hel del!

Din största motståndare är du själv. Få kontroll över din inre röst, och lär dig att ventilera bort negativa tankar och åsikter. Med ett positivt tänkande går dagarna mycket lättare.

Du är bäst på att vara du - glöm aldrig det!

Det var bättre förr

Jag minns när jag gick i fyran.

Jag hade alltid mitt hår i en lång fläta. Annars skulle bara massa tuggummi och skit fastna där.

Killarna i klassen älskade att dra i den där flätan.

Och det var då jag bestämde mig.

Jag hatade killar.

Varför skulle de alltid hålla på och retas och slåss?

Inte kunde jag förstå då att de gjorde det av vänlighet. Det var deras sätt att visa att de gillade oss. Fast man kan ju tycka att de skulle valt ett bättre sätt. Ett som inte gjorde så ont.

Nu vet jag bättre.

Och män är mycket svårare att förstå sig på, än de där pojkarna som drog i flätor.

Hur vet man egentligen om de gillar en?

Det är inte precis så att de kommer fram efter föreläsningen och säger som det är.

Ja, just nu önskar jag att det hade varit som i fyran.

Tänk, vad enkelt. En kille drar dig i håret, och vips; du fattar.

Kan ni inte bara dra mig lite i håret så att jag verkligen fattar vinken?

Så att jag verkligen förstår att just du tycker om mig.

Katt och råtta

Om jag kunde önska något så skulle det bli vi två.

Enda kruxet är att jag vill att du ska strunta i mig.

Och bry dig.

Jag vill att du ska hata mig.

Och jag mår som bäst när allt blir ställt på sin spets.

När jag fått dig att hata mig, och sen älska mig. För då är steget längre.

Då blir kicken högre.

Jag antar att jag leker med dig.

You are always on my mind

Jag mår som en prinsessa just nu.

Det är runt +30 här varje dag, och det om något har fått mig att bli tacksam.

Vem i västvärlden har egentligen befogenhet till att klaga över sitt liv?

Några tentor här och där, går världen under?

Nej.

Tänk på det.

Nu ska jag jogga en tur, för att öka endorfinerna i blodet.

Musca domestica

Det äckligaste som finns.

Jag vet inte varför jag hatar dem.

Kanske för att mamma alltid sa att de satt på allt äckligt skit. Man vet aldrig var de har varit.

Det kliar över hela kroppen, ja man skulle nog kunna säga att de får mina fobier att vakna till liv.

Och pricken över i:et: de parar sig på mina biometri-papper.

Jag som ska ha med de där papprena till provet imorrn.

Vem vet, det ger kanske tur om någon haft sex på dem?

Växlande

Undrar just varför allt är så opålitligt.

Ena dagen topp, andra down.

+30 grader hela dagen, nu spöregn från klar himmel. Bara sådär.

Ena veckan kär, andra veckan vet inte.

Jag brukar gråta minst en gång vid den här tiden på månaden. Inte fällt en tår.

Ena timmen känns allt möjligt, nästa timme är ångesten där och man sätter i sig en hel mentosrulle med mintsmak under en föreläsning.

Kanske därför som jag bakar nu.

Det är andra kakan redan.

På den här veckan.

Det är det enda som är sig likt.

Skönt.

Forget about Tom Dooley

Ahahhahhahhahhaha!

Det tog inte lång tid!

Toppen är här!

Inget spelar nån roll längre ;)

Tänk att olagliga saker kan få en att må såhär bra.

Tror jag ska fortsätta att bryta mot lagar och bestämmelser.

Jag är nog hög, så det är bäst att jag avslutar det här inlägget.

Toppen

Nu är jag sådär tom igen.

Varken upp eller ner.

Mittemellan.

En del skulle älska det. Inte för stora känslosvängningar.

Men jag saknar topparna.

Jag behöver kicken för att få energi. Och två helgers oavbrutna toppar ger abstinens.

Så nu är jag fruktansvärt trött.

Medans jag väntar på att nästa topp ska infinna sig, vilar jag ut på en filt i trädgården i +28 graders sol.

Mer än så blir det inte.