Happy New Year!

Det är nystart.

Lycka.

Förväntningarna hänger i luften, och nu känner jag det på mig.

2010 kommer att bli det bästa året hittills.

Har ni några nyårslöften?

Jag brukar inte vara säker på vad jag ska lova förrän klockorna ringt in det nya året och raketsmällarna tystnat.

Vi får väl se hur det går ikväll.

[Lev nu för allt du är värd, det är ögonblicken som räknas]

Öde

Är vissa saker menade att hända? Finns det ett öde?

Jag vet inte om jag vill veta.

Mina drömmar är nog bättre.

Fast jag hoppas inte det.

Yesterday

Det nya året närmar sig med stormsteg.

Och jag känner dag för dag att jag skjuter upp saker som jag inte borde.

Tråkiga saker skjuts på framtiden.

Men är det verkligen en god idé?

Vill man inte börja det nya året på nytt? Som en nystart i livet, för livet?

Ingen vill vara fast i gamla spår, fast i dåtiden.

Försök slita dig loss.

Segraren står ensam

"Alla människor är olika, och rätten att vara det bör de utnyttja fullt ut"

Endast tomten är vaken

Pallar inte skriva nåt särskilt.

Underbart händelserik dag, med ödle-op och söta valpar. Bland annat.

Nu: slutkörd.

Ser framemot en lång sovmorgon imorgon (läs idag) och en kärleksfull dag.

Hoppas ni varit snälla i år!

Läroverk

Idag har det känts meningsfullt.

Jag har gjort något för världen. Och jag har lärt.

Observerat, frågat, lyssnat och tänkt efter.

Det är just så man lär sig.

Kanyl sätter man i V. cephalica och inget annat. Vissa blodprov ska vändas, andra inte. Hundar som ätit choklad ska ha kol och katters blodtryck ligger normalt runt 150 systoliskt.

Och hundar som precis blivit opererade för njursten gråter hejdlöst.

Imorgon är det nya tag och det blir förhoppningsvis en lika lärorik dag.

Julen är här

Långa ögonkast

Fuck you!

Precis kommit hem från en underbar dag på Frankfurts årliga hästtävlingar som hålls i December.

Helvetet dimper ner i brevlådan och gör allt för att förstöra den fina dagen. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.

Ok, jag har gråtit så nu får jag väl skratta åt det.

Hoppas bara att det är min ork som tagit slut och inget allvarligt som hänt med mitt psyke...

Låt det snöa

This is what good luck feels like.

Destination unknown

Dagen före känns alltid speciell.

En slags tomhet slår över mig. Tystnaden känns oändlig.

Och ångesten sätter in.

Hela dagen måste ägnas åt att lugna ner, inspirera, stärka, inge hopp och att slappna av.

Som om man står inför en avgrund, ett mörker, något okänt.

Det är påfrestande att inte kunna se ljuset i tunneln.

Att ge sig ut på okänt vatten utan att använda kompassen, som du vet att du packade ner.

Jag hade gärna varit utan det, men imorgon vet jag.

Imorgon vet jag om jag verkligen lever.

Attitude

"Let us rise up and be thankful, for if we didn't learn a lot today, at least we learned a little, and if we didn't learn a little, at least we didn't get sick, and if we got sick, at least we didn't die; so, let us all be thankful"

Buddha

Luciamorgon

Sikta mot stjärnorna. Igen!

Jag vet vad som var felet!!

Här sitter jag och har stora, underbara mål gällande mitt yrkesliv. Karriär och lycka har gått hand i hand i mina tankar så länge jag kan minnas.

Här har man kämpat och fokuserat, strävat och offrat.

Kärlek och värme har fått stå åt sidan. Vilket har fått till följd att jag inte värdesatt dessa fantastiska ting tillräckligt.

Vi är alla värda det bästa som finns. Och jag tänker inte nöja mig med mindre.

Jag tänker sikta mot stjärnorna och aldrig gå med på något som inte är gott nog för mig.

Då till något som jag trots allt följt, men det sista året verkar ha glömt bort totalt:

"Hellre singel och lycklig tills jag hittar den rätta, än fast i ett olyckligt förhållande på grund av rädsla för ensamhet!"

Kindergarten?

Bad mood.

Det är verkligen inget dagis det här.

Och jag vet inte vem jag ska vara mest förbannad på.

Mig själv som inte kan stå upp för mig, eller tjejen som skäller ut mig utan anledning inför hela klassen under pågående föreläsning?

Tur att jag har underbara vänner som kan stå upp för mig när jag inte har modet (eller förståndet) att gå till handling.

Den där självbevarelsedriften har jag alltid saknat, och jag borde nog allt ta en funderare på varför jag hellre låter folk behandla mig hursomhelst, än att jag står upp för vad som verkligen är rätt och på så sätt bekräftar min rätt att också beträda den här jorden.

Du hast mich versteckt!

Efter en lång dag (har inte gått och lagt mig än) så borde man tänka igenom allt man varit med om.

Man borde reflektera över vad man lärt sig, och försöka minnas de bra sakerna.

Ta med sig det bästa till morgondagen, och inte göra om samma misstag som igår.

Det bästa idag var:

• min spontana middag med god vän. Det bestämdes på fem minuter men ändå en av de bästa middagar jag haft
• att få lite skit under naglarna och de underbara hästpussarna. Och att få se lamaungen resa sig och gå runt ;)
• nytvättat hår, älskar känslan
• myskväll till ett på natten med älsklingschoklad och filmer och favoritvän
• mina felsägningar på tyska, vi har ont i magen av alla kommentarer

En bra dag helt enkelt (vi nämner inte det negativa, för det är inte utvecklande du vet)

Kom hit!

Allt handlar om hår.

Ljust fluffigt hår som är långt i nacken.

Stop & Stare

Jag har något stort på gång.

Det har tagit lång tid att inse hur jag ska lösa vissa saker. Trodde visst att man genom att ignorera sina känslor och skjuta sina tankar åt sidan kunde uträtta stordåd.

Så fel jag hade.

Det är december. Det är tid för gemenskap. Att sätta sig själv åt sidan och lyfta fram dem som behöver det är rätt väg att gå.

Och dagens lärdom:

Be aldrig om ursäkt för att du älskar

We are the hero of our own story

Life is not about how many breaths you take, but rather how many moments that take your breath away.

Mullbärssilke

En skön söndag.

Det är redan 2:a Advent, och jag funderar på vart tiden tar vägen.

Veckorna passerar, men jag gillar läget och har ovanligt mycket flow just nu.

De senaste kvällarna har spenderats med vänner, bakning och Malibu-drinkar.

Fester, mysiga hemmakvällar med film och galet frosseri, och glühweinspimplande i mörka gränder.

Eller studerande av möss klockan 3 på natten som springer runt i hjul och hänger uppochner i sönderbitna klätterställningar.

Som pricken över i:et tänkte jag skämma bort mig själv och min muskelvärkande träningsnarkoman-kropp med några silkeslena under (!).

Jag har beställt trosor i mullbärssilke, linnen i siden och kuddar i sammet från självaste Sonia Rykiel ;)

Nåja, det innebar också att jag för första gången på säkert 10 år handlar något på H&M.

Men det förtar ingen glädje, jag ser framemot en underbart skön jul med min nya kropp haha.

Rhythm of my heart

It's beating like a drum.

Jag vet inte hur länge jag står ut med det här.

Det är ju delvis mitt fel, men hur flyr man från någon som man tvingas träffa varje dag?

När ens hjärta slår dubbelslag när han hostar till, eller när man knappt kan andas för att han har armen tätt intill din?

Ändå vet du att det är omöjligt.

Hoppet är det sista som kommer att överge mig, och ändå hatar jag det.

På tal om annat.

Kan inte sluta höra på låten som jag hörde i morse på radion. Den är gammal, jag vet, och jag har hört den tidigare, men aldrig riktigt vetat vad den hette. Rösten känner jag väl igen. Så nu har jag fått ro i sinnet, för den är i säkert förvar på min dator.

Kollade en av videorna på youtube, och slogs av att gamle Rod faktiskt var lite het. Trots sin ålder. Med förskräckelse insåg jag sekunden senare att han liknade en gammal anatomiprofessor vi hade första terminen...så jag äcklades och min förälskelse gick över lika snabbt som den kom.

Och tur är väl det.

Where the ocean meets the sky I'll be sailing.

Are you happy? Fine, then I'm happy too.

Om man känner att vissa delar i ens liv inte klaffar till 100 procent så finns det mycket man kan göra.

Jag testar just nu distraktions-principen.

Det funkar faktiskt bättre än förväntat.

Man letar upp ett nytt intresse och sysselsätter sig med det. Helst 24/7.

Men det är svårt att omsätta i praktiken. Jag kör varannan dag istället.

Och det är lagom. Jag känner inte den där tomheten lika mycket längre.

Fast riktigt över kullen har jag inte riktigt hittat.

Får se hur det känns imorgon.

December sunshine

Vet ni.

Det är inte så hemskt ändå.

Det här som kallas livet.

Man får ta tillvara på de goda stunderna.

Och de lyckliga.

Och sedan hålla tummarna för allt annat.

Koppen har jag, nu fattas bara...

Förresten.

Jag har kommit på den ultimata lösningen för att råda bot på mina ensamhetskänslor.

En kanin ska inhandlas.

Exakt när kan jag inte säga nu, det blir efter jul någon gång.

Om jag gör det före mina examensprov i mars/april, eller som en liten bonus efteråt får vi se.

Hursomhelst har jag något underbart att se framemot.