Dark Despair

Tell me something.

Do you ever wish to make things undone?

To turn back time and say "I love you" to the very right person?

Killing me softly.

That's what I tend to do.

But now, I'll go out in the deep, dark Frankfurt night, and wish I never knew.

Diamonds are a girl's best friend

Jag verkar vara expert på att bli av med diamanter.

Det är en dyr ovana.

Och det är inte bara stenarna jag menar, utan flera sorters diamanter.

Bästa vännen, älsklingshästen, drömkillen - you name it!

När jag var liten tuggade jag sönder mina 18ct guldhjärtan tills de var helt platta med små gropar i. Fina de var att ha om halsen sedan. Nej.

Eller favoritringen i guld med 12 diamanter som försvann.

Och senast idag, ett örhänge i guld med diamant. Borta.

(Så om ni undrar varför jag sitter i badkaret med ficklampa och potatispress så vet ni nu varför)

Jag tar dem helt enkelt förgivet, tills de en dag inte längre är där.

Vilken hemsk insikt.

You're so damn beautiful

Jag är smygförälskad i en blond kille.

Han skriver låtar och sjunger så att hjärtat smälter. Och han är svensk.

Fast jag skulle aldrig erkänna hur mina fjärilar virvlar. Inte ens för mig själv.

Så nu sitter jag här och försöker.

Försöker inbilla mig att jag hittar någon.

Någon som honom. Nån gång.

Recap. Igen.

Det är dags att repetera lite.

Hur är det nu man dansar kring en strippstång? Och vad är det som utgör cellens kraftverk? Vilka ingredienser behövs till eftermiddags-scones? Vem var Golgi? Hur många promille tål man innan man ligger utslagen? Var finner man Substantia grisea i Cerebellum?

Tror jag ska göra lite research innan provet om 2 veckor...

Bodypump

Äntligen tillbaka på gymmet. Balansen är återställd.

Har hållt mig hemma för att förkylningen ska ge med sig, men nu trotsade jag alltså naturlagarna igår och gav mig iväg på ett äventyr.

Januari är som vanligt "månaden-då-julskinkan-ska-brännas", vilket ger full aktivitet även en gråmulen hemmasittar-fredag som denna. Men inga sura miner för det, tjejerna verkar ändå hålla sig hemma och det innebär att crossmaskinerna för upp- och nervärmning står lediga.

Så långt allt cool.

Betraktar man människorna i full färd med diverse träningsredskap ser man en liten röd tråd. Det blir lätt att kategorisera, och plötsligt har man helt olika släkten av gymfolk.

Vi har;

1. Gymnörden
Vanligtvis en ganska spenslig figur, med högt uppdragna, fladdriga shorts. De kritvita benen står i perfekt kontrast till de kolsvarta rektangulära glasögonen. Ser lite rädd och ängslig ut, kanske för att han hör hemma bättre på biblioteket. Där är han kung. Tillhör troligtvis kultursnubbarna.

2. Spännbögen
Stora, muskulösa biceps kännetecknar denna man. För det är alltid en man. Benen är pinnsmala och han bär ofta ett linne i naturnära färger, helst vitt. Håret är kortklippt och gången gorillalik. Eller möjligtvis har han skitit på sig? Hursomhelst, han verkar glömt hur man tränar lår och spenderar helst tiden med att gå runt och kolla när andra svettas, eller så sitter han och vilar på just den maskinen du vill använda.

3. Athleten
Min personliga favorit. Muskler normalstora, inget överdrivet. Vältränad, jämn muskeltonus. Avslappnad typ, han ser tiden på gymmet som något man gör några gånger i veckan för skojs skull. Håller till på löpbandet eller gör situps på mattan. Stoltserar aldrig med sina muskler, även om han ibland drar av sig t-shirten (synd att han då har ett linne under) och avslöjar gudomliga biceps. Skulle aldrig få för sig att bara hålla till vid de fria vikterna, men gör det ibland för omväxlings skull. Passar perfekt för collegelaget i baseboll.

4. Tvillingarna
Kommer alltid tillsammans. Har nästan identiska gymkläder, oftast någon mörkare färg, typ marinblå eller svart. Ibland handskar. Den ena sitter och gör repetitioner och den andra peppar eller håller i vikten. Och så byter de. Man kan också se dem vandra planlöst runt och diskutera diverse proteinpulver. Vad skulle hända om den ena blev sjuk?

5. Gubben
Äldre man som levt på pensionen de senaste 20 åren. Svettband i pannan, det gråa håret tappade han dock år 1920. Vitt linne, dallriga underarmar och haltande gång. Gör oftast bara några övningar och sen går han. Liknar gymnörden, fast glasögonen är oftast av läsglasögonsmodell istället.

6. Hurtbullen
Hurtig person, ofta tjej med högt uppsatt hästsvans. Svarta tajts och kroppsnära t-shirt, vältränad. Ipod, och gärna nytekniska löpskor. Håller till på crossen, löpbandet eller i aerobicsgruppen. Har ibland sällskap av en enorm tungviktare, med midjebälte och tatueringar, som coachar.

7. Gymnarkomanen
Lever för gymmet. Är där oavsett vilken tid du kommer, alla dagar i veckan. Alltid handskar, och linne är mer regel än undantag. Känner alla och kindpussas med nära kusiner. Behöver aldrig göra så många repetitioner, men när du kommer till maskinen han just använt så ser du att det inte finns några fler vikter att lägga på. Han använder alltid maxvikter, och önskade nog att de köpte nya maskiner med större vikter.

Vilken grupp jag tillhör?

Kanske Hurtbullen om några år. Om man har tur.

Alone but safe enough

Det här med ensamhet.

Varför frambringar den så mycket rädsla? Hur kan den göra människan så liten och otröstlig?

Tillochmed när du är omringad av människor kan den gripa tag och hålla fast dig med sina klor.

Rädslan att ingen annan på jorden kommer att förstå dig, och veta vem du verkligen är. Att du ska dö ensam.

Så man skaffar sig internetcommunities där man tävlar om flest vänner på profilen. För att, för stunden, hämma otrygghetskänslorna och "låtsas".

Men.

För att växa som människa måste man ta sig utanför trygghetsbarriären, våga gå mot strömmen och tro på sig själv.

Gör man det, kommer tilliten till en själv att växa, och man behöver inte längre andras bekräftelse för att kunna stå på egna ben.

Och först då kommer man att lyckas.

Folk kommer att misstro dig, säga att det inte går, att det är för svårt, att de aldrig skulle klara det.

Du klarar det själv. När du väl har brutit dig ut. För att göra ovanliga saker, sådant som kanske aldrig någon tidigare gjort, innebär en viss del ensamhet i början.

När du väl lyckats, för det gör du, kommer de som misstrodde dig att krypa till korset. På gott och ont.

Huvudsaken, oavsett vilket problem som sedan dyker upp, kommer du vara säker på att klara av. Och det ger trygghet.

Ice Ice Baby

Jag är så streesssssad nu så inom några dagar vet jag säkert inte ens vad jag heter.

Slutproven närmar sig med stormsteg och inom ett par veckor ska 5 prov vara avklarade.

Den 10:e mars är förhoppningsvis allt över och jag kan se framemot en månads ledighet i Sverige.

Livet handlar inte om sånt här, jag vet.

Ändå lyckas jag få mitt att kretsa kring tråkiga saker alltför ofta.

Det ska bli ändring på det och jag ska coola ner mig.

Jag lovar.

Meningen med livet

Jag är trött på att drömma.

Ge mig det jag vill ha nu för fan.

Spontana möten

you never know when your life will be turned upside-down

Tulip

Jag har vårkänslor.

Det blir ljusare tror jag.

Tulpanernas tid är här.

Och jag kan inte fokusera.

Alltså: Det är vår!

Unsolved

På kärleksfronten intet nytt.

Situationen är precis som före jul.

Förutom att jag trodde att jag nu glömt allt, men sedan insåg att det knappast var så.

Det gör det om möjligt ännu svårare än sist.

Fast det ska jag försöka sluta tänka på ikväll; det är nämligen födelsedagsparty för vänner.

Vilken blir favvodrinken ikväll?

Hela havet stormar

Back on track.

Försöker hänga med i svängarna här på hemmaplan, men utan en enda nykter dag hittills i landet blir det svårt.

Har nog aldrig haft så många bollar i luften som nu, haft så starka känslor gällande vissa saker och levt livet, som jag gör nu.

Ändå känns det som att det fattas något. Och det stör mig.

För tänk när jag väl har detta något. Blir jag hel då?

Kommer jag någonsin kunna fylla den tomheten?

Vi är här

Chilla

Det är svårt att förstå att man kommer att sitta i skolbänken igen på onsdag.

Bara 2 underbara nätter kvar att sova i min egen säng.

Det innebär lite ångest just nu.

Själen tycker om vackra och djupa saker

Baby.

I cannot stop thinking about you.

We're having the time of our lives.

But not together.

I try to remember yesterday, but it's all fading away.

So I'm letting go now.

Don't hang on.

Lovord

1. När jag är färdig med min utbildning och jobbat ett tag, ska jag aldrig tveka att dela med mig av mina kunskaper till yngre kollegor och studenter.
2. Gårdagen är förbi. Ingenting kan ändra på det.
3. Om jag någon gång får barn ska dem få vara fria och bli respekterade som individer.
4. Det är du och jag som bestämmer vår framtid. Låt oss uppfylla våra drömmar!
5. Att visa ödmjukhet mot medmänniskor och djur vinner man på i längden.
6. Idag ska jag njuta av stunden, leva i nuet och hålla kvar nyfikenheten.

Connections

Min praktik börjar gå mot sitt slut. Sista dagen imorgon.

Och det är med blandade känslor som jag tar tåget dit imorgon bitti.

Skönt att få lite jullov nu men trist att lämna söta hundvalpar och intressanta operationer bakom mig.

Nästa vecka bär det av till verkligheten igen.

Får se hur det går med det.

Längtar efter rutiner men bävar för allt vad de innebär.

Jag har trots allt byggt upp ett liv där, och nu känns det alltmer som om Sverige bara har mig till låns.

En kall januarinatt

Meteor Showers and Yellow Widows

Det nya årets första 24 timmar.

Speglar året som kommer, i sin helhet.

Fullständig lycka, crazy dancemoves och "jag-kan-bara-inte-känna-bättre-än-så-här".

Men samtidigt.

Ofullständighet, gråt och förlorat hopp.

Det är en meteor av känslor. En kalldusch på ett sätt. En förväntning tänds i samma sekund, och ett stjärnljus kastas över himlen på ett annat sätt.

Till min glädje är det glädjen som vinner i år. Lyckan. Storheten och det oslagbara.

Ja, det nya året kommer att kantas av stora prestationer, kärlek, besvikelse, förlorat hopp, passion, tomhet, glädjeyra, inspiration och stukat självförtroende.

Och förhoppningsvis fler gula änkor. [Antal hittills: 2]

Kort sagt: Det nya året kommer att bli fantastiskt!

(Håll i dig)