Filosofi

Den dagen du slutar ta så allvarligt på saker och ting, kommer att komma. Och den kommer att förändra ditt liv.

Veckans drink

Apple Cosmopolitan

3 cl Vodka

3 cl Sourz Sour Apple

Ananasjuice

Häll ingredienserna i en shaker.

Skaka och servera med limeklyftor i ett cocktailglas.

I mitt rätta element

Idag har jag varit på hästtävlingar i Wiesbaden med en tysk kompis.

Kom att tänka på hur mycket jag saknar hästarna.

Ser framemot när jag kan ta upp det igen.

Och jag har precis hittat en snabbare väg till det livet.

Men snabbare behöver inte betyda rätt...

Iallafall, lyckad dag och många trevliga dagdrömmar ;)

Gårdagens drink: Vodkananas Bakfyllefrukost: Ananas

Har sovit mindre än 2,5 timmar i natt.

Och mår ändå bättre än förväntat.

Fast jag har inte glömt vad som hände igår, även om jag idag och nu beter mig som om ingenting hänt.

Det här kommer jag garanterat aldrig glömma. Och ja, det var goda tider.

(Undrar för mig själv om jag älskar att sätta ut fälleben för mig själv, eller om jag tvärtom har börjat att skriva på min askungesaga?)

Om nu var då

Ikväll.

Ska jag göra det där.

Och leva i nuet, det som är så svårt för mig av någon anledning.

Jag vill se tillbaka på det här och tänka:

-Ja, det där i Giessen, det var goda tider det!

Men just nu krävs det tyvärr olagliga saker för att känna så.

Därför ska vi ha förfest här om några timmar, käka min "specialare" och blanda jordgubbsdrinkar.

Sen hoppas jag att jag inte kommer ihåg nåt av det imorgon då vi ska leka med skalpeller igen.

(Till det här inlägget ska ni höra Akons "Dangerous" för att ni ska komma i rätt mode)

Dödens spiral

Nu får jag fan ta och lägga ner!

Det har gått för långt, det insåg jag redan för flera månader sedan.

Jag måste avsluta det.

Vad vill jag egentligen? Det kommer ju aldrig fungera. Av flera anledningar. Det finns säkert anledningar som jag inte ens vet om.

Ändå fortsätter helvetet.

Dag efter dag. Och det känns tillochmed som om det bara blir värre.

En bil i acceleration. Nedåtspiral. Snöboll i rullning. Kalla det vad du vill.

Det värsta är att jag verkar må dåligt av vetskapen att jag måste avsluta det lilla helvetet.

Som att knarkaren mår dåligt av att veta, att han inte kan fortsätta förstöra sitt liv längre.

Som att jag vill fortsätta plåga mig själv.

För det är ju så skönt.

Och som om inte det vore nog, så ska jag plåga mig själv ännu mer ikväll.

Dödens spiral fortsätter spinna. Snart är det huvuden som snurrar.

I believe in me

Nä, man kanske ska vara nöjd med det man har.

Skaffa några bra förebilder och inse att allt är möjligt. På riktigt.

För det är ju så det är.

• Den vanliga tyska flickan fick sin svenska prins, trots ett helt lands misstro. Och vips så var hon drottning.

Det måste ha varit grymt svårt att flytta till ett annat land sådär...men hon har lärt sig språket och blev ett med det nya landet. Att följa kärleken är rätta spåret!

• Vår anatomiassistent Blecki är också från utlandet (och det är det knappt nån som vet).

Han delade med sig av sin hemlighet till mig idag. Han är från England, och det har tagit honom 30 år att lära sig prata felfritt. Ett tålamod av sten ger det du vill ha!

• Zlatan. Han är det levande beviset på att man kan kämpa sig upp genom vilka förhållanden som helst. Han har tagit sig upp och tränat sig till oerhörd framgång.

Jag hörde en intervju med honom i Italien, och blev djupt imponerad när jag insåg att han verkligen pratar italienska med pressen. Har man bara viljan och tron på sig själv, så fattas inget annat!

• Och lilla jag då? Jag fick alla rätt på Biometrie-provet förra veckan. Blekt i jämförelse med ovan nämnda, underbara personer. Men det är ett steg i rätt riktning.

Ja, jag vet att det här är möjligt. Kan jag bara inspireras tillräckligt av dem här, samla allt mod, all vilja, kärlek och allt tålamod i rätt riktning så kommer ni inte hinna säga hej innan jag är tillbaka i Sverige med legget i handen ;)

Jag tror på mig. Gör du?

You can trash my TV baby, if it makes you feel alright

Haha!

Jag har hittat en ny.

Han är helt underbar.

Snygg, smart, bra klädstil och det bästa av allt.

Han har en rasslig, whiskey-rökig, alldeles, alldeles perfekt röst.

Och han är svensk.

Känns som att det gör allt lättare för mig just nu.

Skulle jag varit i Sverige ikväll, så skulle allt varit så enkelt. Så lätt.

You could be King, I could be Queen, for the rest of our lives.

Jag har aldrig varit så nära

Varenda dag som går tänker han på henne.

Om det inte vore så svårt, så skulle han tagit det första steget för länge sedan.

De längtar efter att visa kärleken hur livet verkligen ska levas.

De vet vad som är viktigast.

Kanske är det därför allt är så svårt.

Kanske är det därför de är så rädda för att bli sårade igen.

När deras hjärtan ligger oskyddade, är de varandra närmast.

Surfarhunk eller McDreamy-look-alike? Det är frågan.

Bara jag inte tar det för givet.

Att det ska fortsätta så här.

+28 grader i skuggan. Drog till en sjö med polare där det finns en grym wakeboardanläggning med ramper. Svårt att förklara.

Men wakeboard innebär? Japp, ursnygga surfarkillar med slimmade våtdräkter, blött hår och bräda under armen.

Alltså himmelriket för vilken tjej som helst. Ja, de hade bar, GB-glass och en restaurang också om man nu föredrar det ;)

Helskönt place alltså. Och de som säger att tyskar inte är snygga har inte varit i Giessen.

Ja, vem vet, jag kanske blir här?

För det finns egentligen bara en sak som kan få mig att överväga att stanna.

Det skulle vara att jag träffar nån.

Vilket egentligen inte är så stor risk eftersom jag inte hinner med annat än studierna.

Om det inte vore så att det kryllar av snygga vet.meds och medicinare i den här stan.

Inte så illa som det låter ändå...

Tänk om jag redan har träffat min McDreamy?

24/7

I ett annat liv kanske det är du och jag. I det här livet kanske det blir du och jag. Kan inte sluta tänka på det.

Like a shot of adrenalin. Intravenously.

AAh!

Jag vågar knappt tro att det är sant.

De tre senaste dagarna har allt bara eskalerat.

Från sunk till livsglädje.

Från 0-100. På 5,3 sek. (För dem som inte har koll så är det tiden för Boxter S)

Om det fortsätter så här så vet jag inte vad jag gör ;)

Kanske aldrig mer kommer hem?

Och det, ska ni veta, satt långt inne.

Allt är långtifrån perfekt än, men vi kan säga en sak.

Så här mellan fyra ögon.

Det finns mer än potential i det här.

Mycket mer.

Annorlunda

Blev påmind om svensk sommar igår.

För mig innebär det Stockholms skärgård.

Rabarberpajs-bakning, Thriller-läsning på bryggan, Morden i Midsomer sent på tisdagskvällar, jordgubbar i Vaxholm, chill på Norrskär och glass i Kungsträdgården.

Köra motorbåt.

Det saknar jag.

Åh, vad jag saknar det!

Men i år får det skapas nya sommarminnen. Här.

Vi är redan på väg att samla på oss några klassiker, så det ser ändå lovande ut.

Det kan bli bra till slut.

Fast såklart.

Annorlunda.

Hej.

Tur, vattnet är tillbaka.

Båten kan fortsätta köra.

Ibland får jag känslan av att allt bara är på lek. Det är bara ett skämt.

För det går bra just nu. För bra.

Någonstans kommer vi att gå på grund. När vi minst anar det.

Men just nu är vattnet spegelblankt.

Perfekt.

Solen skiner, jag har vart på "date", nu ska jag bara hoppa in i duschen igen sen fixa mat med polarna och steka i solen och ikväll är det fest på Vetmed.

Och du sa hej till mig.

Det är nästan för bra för att vara sant.

Inget land i sikte.

Ursäkta röran! VI bygger om

Det här är inte sant!

Hah, är det detta som kallas karma, så är jag isåfall mitt uppe i det nu, as we speak.

Jag tog ännu en skön sovmorgon idag.

Och när jag väl gick upp, fanns det inget vatten mer.

Det är avstängt (antagligen i 2 dygn nu) Utan att någon har meddelat mig...

Och det är inget att skratta åt!

Det är inte ens jag som ska få ett fint kök, det är dem ovanför. Så jag väcks kl 7 varje dag, helt i ONÖDAN!

I-landsproblem säger ni.

Ingen spolande toalett, inget mer tvätta händerna, ingen dusch, ingen kokande pasta, inget diskande, kort sagt: INGENTING!

Det är vad jag säger.

Prioritet ett

Dagen handlar om prioriteringar.

Något som iallafall jag har ett och annat att lära mig om.

Vilket man blir ganska klar över när man kollar bankkontot.

Men det är inte bara det.

Vad skulle jag egentligen gjort idag? Gått till skolan kanske..

Vad gjorde jag? Tog sovmorgon och handlade mat.

Tänk om jag har gjort fel prioriteringar hela tiden?

Hemska tanke.

Are all men freaks?

"Somewhere, out there,
there's another little freak,
who will love us, understand us
and kiss our three heads and make it better.

In the meantime we have Manhattan."

Mainhattan

Helt underbar dag igår.

Först en lång, skön sovmorgon. Det är en perfekt start på vilken dag som helst.

Läste "Aldrig fucka upp" på tåget till favoritstaden, sedan blev det bagel till frukost medan jag gick förbi finanskvarteren in mot shoppinggatorna.

Lite shopping såklart ;) Fick plötsligt känna på ett galet begär efter skor (trodde väskor var min grej) men de små fossingarna får allt vänta på skönheterna till senare...

Framåt kvällen blev det Swimmingpool-drinkar på nån bar vid ett urmysigt torg, och jag kände mig sådär vilsen i en stor stad som bara ett barn kan göra, och till det älskade jag att jag glömt kartan hemma.

Prova det nån gång. Man blir så fri.

Sen iallafall tog jag med en Caramel-Macchiato från Starbucks på tåget hem, satt precis i solen och såg softa landskap fara förbi.

Väl i hemstaden stegade jag in på favorithaket vid stationen, beställde en Mr Jones-burger med pommes och ett glas Champagne till. Skön kombo måste man säga. Läste ytterligare några rader.

Efter en lång och fartfylld dag var det bara att dra direkt hem till polarna, som redan fixat hemgjorda våfflor med sylt och bänkat sig framför Eurovision. Kvällen spenderades i goda vänners lag med mycket soft häng bland sköna kuddar.

00.30 begav jag mig hem genom sommarnatten och stupade i säng så fort jag bara kunde.

Mitt hjärta tillhör för evigt dig, Mainhattan, du är en flickas väg till ett liv fullt med guldkanter, glamour och lyx i överflöd.

Vrak

Äntligen fredag.

Är helt slutkörd efter den här veckan. Galet.

Så imorgon ska jag leva Sex&theCity-liv i Frankfurt.

Tar tåget efter en förhoppningsvis lång sovmorgon.

Bagels, Takeaway-kaffe från Starbucks, lyxshopping på Goethestrasse och Cosmos i rökiga hotellbarer.

Avslutar med Spa.

Försöka samla lite energi inför kommande veckor.

Försöka njuta.

För det är man väl värd.

Konstnärs-knark-ryggtavla-inspiration

Det finns inte ord, jag är inspirerad.

Det är precis så här det ska vara.

Känslan skulle varit där redan från början, fast det är först idag som jag känner det på riktigt.

Viljan, önskan. Måste ha mer.

Det är egentligen galet. Totalt....förvirrande. Men ack så vackert.

Idag har jag sett kärlek.

Jag har varit hög.

Jag har önskat att jag kunde dricka mig full, bara för att jag MÅSTE komma högre.

Jag är hög på anatomi.

En natt senare

Över en natt förändrades hela mitt liv.

Det som en gång varit jag, hela min person, var bortspolat (för alltid?) och in kom en ny människa.

Allt som jag en dag älskat, var taget ifrån mig och nu var de roliga sakerna inte roliga längre.

Den nya människan var annorlunda, jag gillade henne inte alls. Förstod överhuvudtaget inte var hon kom ifrån. Så olik. Mig.

Ska det vara såhär nu? Is this it?

Jag vägrar att tro det.

Jag hoppas att motgångar gör människor starkare, att man tar med sig de goda sidorna, och lämnar det svarta bakom sig någongång. Utan att se tillbaka.

Att man någon jävla gång blir kvitt demonerna.

Race mot klockan

Försök namnge den här strukturen om ni kan!

När ska du ge upp mig egentligen?

Kommer det att bli likadant som de andra gångerna?

Jag tappar luften av fallet, försöker klamra mig fast vid det lilla jag har kvar och möter sakta golvet.

Där är du.

Mitt i allt kaos, mitt i rädslan, mitt i livet.

Och du försöker.

Rädda det som räddas kan, säger du.

Låt mig dö, säger jag.

Och lika förvånad blir jag varje gång som du plockar upp mina spillror. Är det värt att ha?

Demonerna har tagit mig, det är dem som talar till dig och ber dig att dra.

Men det gör du inte, du ger inte upp mig.

Kanske ser du att det hårda skalet rymmer något mer. Något som vill, men inte kan. Än.

Orkar du hålla ut tills dess?

Annars kommer det en dag. En dag då du inte orkar bära mig på dina skuldror ännu en gång.

Dagen då du släpper mig fri.

Gör det. Släpp mig fri. Slösa inte din tid.

Fast innerst inne hoppas jag att du orkar kämpa vidare. Början är alltid jobbigast. Det blir lättare.

Men det är ditt val. Imorgon.

Lyckorus

För exakt ett år sen.

Maj i Botaniska trädgården, Lund.

En måndag.

Jag kommer ihåg det som om det var igår.

Jag var bara så sugen på att gå och ta en drink på stammishaket Fellini.

Så en god vän tog med mig dit efter att vi varit i Botan och vi drack Cosmos till sent.

Det var lycka.

(hoppas dina kärleksproblem löser sig)

Capable of being but not yet in existence

Idag kom jag att tänka på vilken potential min lägenhet ändå har.

Det finns så mycket man kan göra här, och det kan bli hur fint som helst.

Jag började tillochmed sväva iväg och såg framför mig hur jag gick upp tidigt på söndagsmorgonen (vilket aldrig händer nu) och fixade frukost a la grande, med egengjord smoothie, kaffe, rostad toast och allt vad min älskling ville äta (tja, älsklingen blir också ett senare kapitel...när jag har tid)

Men ändå, vilken potential mitt liv i Tyskland har!

Det kan ju faktiskt arta sig ordentligt, och dessutom nu när en viss grej har börjat blomma ut...

Vem hade kunnat tro att jag ändå skulle sluta upp här?

Det var mitt mål, visst, men hur många trodde på mig?

Känns rätt skönt att överbevisa pessimisterna från Sverige.

Nu bär det av mot nya spännande mål.

Det finns potential.

Att finna lyckan

Jag vet inte om jag kan bli lycklig här.

Och att vara lycklig är viktigt. Om inte det viktigaste vi har.

Känslan växer inte på träd, och man kan inte köpa sig den så att den varar under en längre tid.

Det som en dag gjorde dig lycklig, märker du inte längre av efter ett par år.

Äktenskap, materiella ting och jobb.

Det gäller att se ljusglimtarna i vardagen.

Och inse att den lyckan vi söker, den finns hela tiden inom oss.

Så istället för att titta ut.

Undra när lyckan ska komma din väg.

Styr ditt liv, istället för att låta dig styras av livet.

Titta in.

Jag vet.

Men det är så svårt.

Jag kan inte lova att jag aldrig kommer att såra dig. Igen.

Kan man känna sig fången i sitt eget liv?

Så till den grad, att du börjar undra om det verkligen är du.

Du som har bestämt hur livet ska levas.

Ibland undrar man.

Varför gör man en del saker som man inte vill? Egentligen.

När det man vill är det rakt motsatta. Gå och älska honom. Varför sticker det så i ögonen?

Och var finns alla vänner?

När man bäst behöver dem lyser de med sin frånvaro. Tystnad.

Det är skrattretande. Att det står en solstol i trädgården nu. Som jag får använda.

Råttorna dansar på bordet när katten är inlåst.

Tur att det åskar.

Kiip up tha gååd wörk

Erwartungen

Hade ett intressant snack med en kursare idag.

Han är jägare, och tydligen Sverigefantast.

Redan innan jag hunnit sätta mig i föreläsningssalen i raden framför honom, och vi sagt det sedvanliga "Hallo" hade han hunnit fylla ut med (jag gissar) hela hans svenska ordförråd.

Goddag, God morgon, hej, hur mår du? Und so weiter.

Allt rabblades i ett enda rinnande vatten, och likaså de svenska städer han kände till och alla svenskar han träffat.

Tyskar har någon slags förkärlek till Sverige, och det är inte som många tror.

Jag åkte hit med förväntan om att kunna bena ut, sätta fingret på, vad det är som gör tyskarna så förtjusta i vårt avlånga land. Innan jag flyttade till Tyskland på riktigt hade jag nog en del fördomar i bagaget.

• De är galna i älgar
• De dricker massor av öl och käkar bara korv
• De dubbar alla sina filmer
• De är jobbiga när de reser
• De har en sjukt onödig hierarki mellan äldre och yngre

För att nämna några.

Väl här har jag insett att det där bara är, ja just precis, dumma fördomar.

Tyskarna gillar älgar ja, men gillar inte vi afrikanska lejon? De är absolut inte besatta.

De har definitivt mer än öl och korv här (drinkarna är oslagbara) och matkulturen är en upptäckt i sig. Filmer dubbar de förstås, men av andra anledningar än man kan tro.

Hierarkin mellan människor kan uppfattas som konstig, men jag förstår den till viss del. Ibland är det skönt att kunna säga "Sie" (det förstår man bättre varför om man bor här).

Ibland inbillar jag mig att de bara tycker att det är lite exotiskt med älgar och dalkullor, men det där är en hel psykologi, det där gentemot Sverige, och det sträcker sig djupare än så.

Jag tror inte att jag riktigt har kommit på det än. Eller kommer att göra. Någonsin.

De är ute efter mer än guld och gröna skogar i varje fall.

Himlen ler i vårens ljusa kvällar

Prinsessan satt högst uppe i det vita kalkstenstornet och blickade ut över landskapet.

Bortanför de otaliga majsfälten bredde skogen ut sig och allra längst bort var solen på väg ner över horisonten.

Hennes ljusa hår färgades nästan purpurrött av de bländande solstrålarna och hon log vid tanken på honom.

Men en sak kunde hon inte förstå.

Varför var prinsen inte där? Hon väntade ju. Vad gjorde all den storslagna utsikten, om hon inte kunde dela den med honom?

Vill du inte ha lite s(ch)tek på onsdag?

Nog har Benjamin blivit lite smal.

Men så smal?

Häromdagen när jag skulle städa, upptäckte jag en liten pärlemorsfärgad bit på golvet.

-Vad är det här? Jag frågade honom och tog upp den i min hand.

Men jag insåg direkt vad det var.

En bit av hans skulderblad.

Och när jag tittade närmare på honom såg jag att han tillochmed hade brutit ett revben!

Utan att säga ett ljud.

Nu är han så smal att han bryter alla ben i sin tunna kropp, bara man tittar på honom.

Nog att jag gillar pojkar med attityd och definition, men det här?

-Om du fortsätter så här finns det risk att vi båda tynar bort i all glömska!

Jag försökte skrika åt honom, men det var med hes röst jag yttrade mina känslor. Det hördes inte.

Bäst att jag ger honom lite mer s(ch)tek i övermorgon då.

Livets parfym står under trädkronorna

Så var det maj.

Det känns i luften.

Ljumma kvällspromenader och svettiga joggingpass på söndagsmornarna.

Fräscht.

När vi är inne på den femte månaden får luften en speciell doft.

En hint om att sommaren står runt hörnet.

Och jag drar djupa andetag.

Tid för eftertanke

Dagens lärdomar:

1. Färska jordgubbar med Irish Cream-likör från Espresso House är såååå underskattat


2. Ger du en sexåring ett lillfinger, tar han snart hela handen


3. Pluggar gör man bäst i en trädgård med +24 grader


4. Riktigt nära kompisar växer inte på träd. Var rädd om dem!


5. 1:a Maj utan att vara bakis, KAN vara rätt skönt ändå


6. Singellivet för mycket gott med sig. Lev det medans du kan! Snart är du fast ;)