Min själ är iallafall där

Vissa dagar vill man bara...

dö.

En del dagar börjar galet redan från början, och då vet man hur det kommer att fortsätta.

Precis.

Likadant.

Man skulle följt magkänslan och bara legat kvar i sängen helt enkelt.

(Fast hade jag tänkt göra det, så skulle jag fortfarande varit i Sverige vid det här laget.)

Det här måste vara den värsta "siste april" man någonsin upplevt.

Låt det bara gå över.

Se djupt in i kristallkulan

Ok, det här är skrämmande.

Visst sa jag igår, att jag hoppades att föreläsningarna skulle bjuda på något alldeles extra idag.

Men det här?

Ren och skär underhållning.

På bästa möjliga vis.

Kan det bli bättre?

Magnolia House

Man kunde ha det sämre egentligen.

Har spenderat eftermiddagen med Ben&Jerry's, nybakad egengjord pizza och Söndagsparty.

På radion surrar 80-tals hitsen en efter en.

Ute i trädgården blommar magnolian.

Perfekt kombo för att fördriva en vanlig tisdag.

Då gör det inte så mycket att det regnat hela dagen.

Imorgon bjuder föreläsningarna förhoppningsvis på något alldeles extra.

Detaljer

När prinsessan satte sig ner på den lilla träbänken hade hon bara en tanke i huvudet.

De blonda lockarna slingrade sig ner längs hennes hals, men det var tåren i ögonvrån som drog uppmärksamheten till sig.

Hur denna lilla varelse kunde se så allvarlig ut, var för prinsen totalt främmande.

Han fyllde sina lungor med medlidande och ville inget hellre än att hålla om prinsessan och säga hur han älskade henne.

Men samtidigt var hon så svår att komma åt.

Hur skulle man göra för att nå fram till henne?

Sakta, sakta plockade hon de blodröda rosenbladen en efter en från den kala stjälken och lät dem obönhörligt falla till marken.

Ett svagt leende spreds över hennes läppar.

I have a dream

Drömmar finns av någon märklig anledning som en del av våra liv.

Vare sig vi vill eller inte.

De kan besöka oss på natten eller hjälpa oss att fördriva tiden under dagen.

Varför de finns där är det nog ingen som vet.

Om de gör någon nytta, är väl det som jag tycker är mest relevant.

Vad ska jag med en båt till som ena sekunden kan bära både det ena och det andra, och som sedan bara faller ihop till en hög av apelsiner?

Och det ska kallas skönhetssömn?

Ytterst märkligt.

Du och jag

Jag vill inte.

Kan du inte bara vara hos mig?

För alltid.

Tänk på allt kul vi upplevt tillsammans.

Saknar du det, precis som jag?

Det är ju för dig jag gör allt det här.

Nu önskar jag att saker vore annorlunda.

Då skulle du vara med mig. Inte med henne.

Jag har en stor trädgård nu.

Vi skulle vara där, du och jag.

Du vet, det finns ett äppelträd också.

Din favorit, om jag minns rätt.

Ur ett freaks point of view

-Vad gör du här? (freak)

-Jag är. (freak kan du vara själv)

-Men kan du inte vara någon annanstans? (Fatta nån gång)

-Jag måste vara här.

-Jaha, ok, men låt bli killen jag spanat in. (Försvinn ur min åsyn då)

-Det kan jag inte. (och han älskar mig, men det har du väl sett)

-Nähä. (vad kan du egentligen?)

-(avundsjuka är en sjukdom. Och den syns. Så du vet)

Louis Vuitton-rutorna går aldrig ur

Hah!

Som första tyska kommun inför Mannheim i södra Tyskland en skrotningspremie på 50 Euro för cyklar.

Om du lämnar in din gamla cykel och visar kvitto på att du köpt en ny, så får du alltså 570 kr i handen.

Inte dåligt för en stackars student i dessa tider.

Synd bara att man inte har lärt sig att prioritera, köpa ett par skor lika dyra som en bättre 21-växlad cykel ger inte precis någon utdelning. Speciellt inte när det var en cykel som man verkligen behövde...

Jaja, när min cykel har rullat den sista milen får jag väl gå istället.

Fina skor har jag iallafall, det är en liten tröst.

Likt älvor på skära blad

När man bor utomlands kan man nästan inte låta bli att tänka gott om Sverige.
Ja, inte ens jag trodde att jag skulle älska IKEA så mycket som jag gjorde i lördags. (Jag brukar avsky det)

På något sätt blir det bara danserna på rosorna som man minns, taggarna finns liksom inte ens med i bilden. Även de mörkaste minnen svävar som små älvor på de mjuka bladen.

Och när man ser tillbaka på alla de där trevliga stunderna vill man bara ta första bästa flyg.

Fast det går ju inte. Man får försöka skapa lite stämning här hemma istället.

För det här är hem nu.

Men jag är rädd att trots alla sena hemmaspa-kvällar med doftljus och Elle och kladdkaka så kommer det aldrig väga upp saknaden tillräckligt.

Det kommer aldrig att kunna ersättas, alla minnen är för djupt inborrade och simmar likt tropiska fiskar i hjärnsubstansen.

Försöker skapa nya minnen.

Det går sådär. Det smakar beskt. Mina kakor blir aldrig som jordgubbstårtan på Hollandia.

Aldrig.

kärlek bortom alla gränser

Det är nästan overkligt.

Jag tänker på dem, som träffar någon annan från ett annat land och flyttar hela sitt liv.

Vilka uppoffringar dessa människor gör.

Och för vad då?

Alla vet väl att kärlek tar slut. Det finns ingen evighet.

De lämnar familj och vänner bakom sig, startar ett nytt liv i den andres hemland, och har bara en person att känna sig trygg med.

Hur kan kärlek till någon annan vara så stark?

Det är overkligt.

Sunny sunday

Redan söndag.

Piss.

Du gamla, du fria...älg

Har tillbringat dagen på IKEA.

Lever man som utlandssvensk är det där man hittar sin föda. Glöm inte det.

Det verkar som om nämnda varuhus har tagit på sig ansvaret att leverera.

Matvaror till stackars svenskar alltså, som inte har någon möjlighet att få tag på Kalles eller pulvergräddsås till söndagsmiddagen.

Ballerina, lakrits, Wästgöta Kloster-ost, hjortronsylt, knäcke - you name it. They've got it.

Att de sedan försöker sälja ut varm korv med rostad lök och gurka som någon slags svensk nationalrätt får dock stå för dem.

Fast när svenskar bara äääälskar älgkött, och det äts älgkorv och renskinka var och varannan dag måste jag bara protestera.

Inne i den lilla butiken finns nämligen en skärm uppsatt, där tyskarna enkelt kan informera sig om svenskarnas matvanor.

När har man lingonsylt till köttbullarna och var finns vodkan? (För dem som är intresserade av de lite starkare dryckerna kan jag rekommendera den lilla flaskan som det står "älgblod" på)

Tyskarna verkar gilla upplägget.

Fast om de tar till sig sillen och dillchipsen är en annan fråga.

Det såg mest ut som om det var knäckebröd som gick åt.

Tyskarna och deras bröd.

Just det, varför blir jag inte förvånad.

Moi

Bästa maträtt? Grillad kyckling/Grekisk sallad/Köttbullar m potatismos/Lax
Bästa dryck? Hemmagjord smoothie
Allergisk mot? Ogenerösa människor
Favoritglass? Ben&Jerry's Bohemian Raspberry
Lägenhet eller hus? Hus
Landet eller mitt i stan? Båda
Bästa låten just nu? Jerk It Out - Ceasar's Palace
Hemmafest eller krogen? Svårt där
Är otrohet ok? Nej, ärlighet varar längst
Motto: "Posse est velle" - Att vilja är att kunna
Favoritfilm? Batman begins
Ihop men inte kär eller kär och singel? Kär och singel (inte så mycket att fundera på där)
Bästa alkoholdryck? Baileys on the rocks/Malibu med sprite/Champagne
Vad dansar du till? World, Hold On/Billie Jean/Rock This Party
Stockholm är? Bästa stället att tillbringa sommaren på
Favoritplagg i garderoben just nu? Ljusa Nudie-jeans
Vad får dig att le? Kärlek/Något som får mig att känna mig speciell

Mål

När jag har klarat det här så finns det inga gränser.

Då finns det inte ett tak över huvudet längre.

Allt blir möjligt, om jag så ska behöva ta ett saftigt banklån.

För det kommer hända, var så säkra.

Idag var bara en liten parantes.

Det ska bli spännande att se hur mycket mina shopoholic-visioner kommer att sväva ut.

Och vad som blir det första.

Vad som till slut blir verklighet.

Jag tippar...typ häst. Eller nej, kanske inte så stort till att börja med. En hund. Eller en motorcykel.

Fast det slutar väl sittandes på en Barcelonastol.

På ett hjärtas avstånd

Hur kan något vara så hemskt ångestladdat, men ändå så......skönt?

Vad är det som gör oss sårbara mitt i alltihop, när hjärtat är helt frilagt och egentligen bara vill ge?

Det är ju en osjälvisk handling, det där, och kanske är det just det som är problemet?

Du och jag.

Jag ser ditt hjärta och du ser mitt, men ändå är vi så långt ifrån varandra.

Trots att saker och ting är bortom all perfektion, så ser jag den i dig, helt fulländad och klar, precis som du antagligen ser den i mig. Det ingen annan ser.

Vad är det som håller emot? Jag känner inga bojor i fötterna och inget fängelse runt min själ.

Vi är bara människor.

Vi är bara vi.

På väg mot...livet?

Vet ni.

Det här ordnar sig.

Vilken obehaglig situation man än satt sig i, kommer klarna upp efterhand och sedan kan man inte förstå hur man kunde se moln på himlen.

Intalar jag mig.

Ibland förstår jag inte hur man kan sätta sig i jobbiga situationer överhuvudtaget, när man har ett val.

Det borde vara enkelt att ta den lätta vägen. Om man nu kan se i förväg vilken som är lättast...

Knäppt nog är det många människor som väljer svåra vägar, trots alla hinder de ser framför sig.

Däribland jag.

Jag vet inte riktigt varför, men det måste ju locka folk att få kämpa emot lite, känna svetten lacka och få må riktigt dåligt. Eller?

Det kanske är lite som det där med "det du inte kan få, åtrår du allra mest".

Jag vet inte.

I mitt fall försöker jag påstå att jag inte hade något val. Att det bara fanns ett alternativ.

Men det fanns ett val. Det fanns mängder med alternativ. Det finns det alltid.

Jag ville bara inte bli renhållningsarbetare.

Big brown eyes

Körsbärsträd och vita blommor.

Älskling.

Kom, spring med mig!

Won't you save me, darling?

Påskharen.

Vad gör man inte för söta små barn?

Haha.

Jo visst, man var uppe vid 7 idag och gömde godis i trädgården.

Fan, jag börjar bli snäll igen.

Rädda mig.

Materialist

Så satt man i solen.

Kom att tänka på att det bara fattades en grej.

Jordgubbar.

De första är tydligen sålda i Sverige redan. Typ 100-tals kronor/hg. Östermalmshallen.

Sen hade det inte suttit fel med en pool.

25 grader i skuggan är nästan lite i överkant. Nästan, sa jag. (Och observera datumet för inlägget!) ;)

Och sen, en fin hunk att vila ögonen på...

Och sen en skön solstol...

Ja, sen måste man ju ha....

Good things comes for those who wait

Trots de mörka orosmolnen inne i mitt huvud, har världen varit snäll mot mig idag.

Första dagen jag kunde njuta av vädret. Underbart.

Livsglädjen är här för att stanna.

Tack, världen!

High power needed

Jag säger bara.

Hjälp.

Ska man behöva förlita sig till högre makter?

Om de nu finns.

9 ½ timmar bort

Så var dem 80 milen avklarade igår.

Det går fortare än man tror alltså.

Vips, annat land och annat klimat.

För här är våren. Om något.

Jag har påskliljor utanför mitt fönster.

Lagom till påsk och allt.

Imorgon är det 80 mil. Och jag.

Det känns konstigt.


Jag vet inte hur det blir.


Det som kunde blivit så ångestladdat känns nu. Som ingenting.


För det är ganska bra, det här. Att åka tillbaka.


Allt kanske ordnar upp sig till slut.


Prinsessan får sin prins.


Ja tänk, jag längtar.

Heartmate

Igår var jag nära döden.

Den låg framför mig på ett bord, blek och underlig.

Fast ändå var livet där.

Kämpade för att stå emot.

Det var inte riktigt dags.

Och jag höll i hans hjärta.

Kramade det med min hand.

Och insåg vad som är viktigt.

Tillbaka till Törnrosdalen

Tiden här börjar närma sig sitt slut. Det går så fort.

När jag kommer tillbaka är det ingen som vet.

Det är min framtid.

Men trots orosmolnen ser den tämligen ljus ut.

Sökes: Nytändning pauw rikhtit

Boosterdos för halsen: Lite Alvedon, lite hostmedicin, några halstabletter och vatten.

Boosterdos för själen: Frisören 3 ½ timmar, shopping (nyköpta jeans, solglasögon och lite annat)

Boosterdos för livet: Ännu inte påkommet