Det slår gnistor om oss

Motivation, ingivelse, påverkan, skaparanda, gnista, sporre, hänryckning och impuls.

De är alla synonymer med inspiration.

Vilket jag har haft fullt av idag.

Pluggandet har driv, matlagningen fungerar även den, mitt mest långsiktiga mål har fått eld i sin spis och musklerna längtar efter att få spännas igen, dagens kraftansamling till trots.

Jag har upptäckt så mycket spännande, kan inte vänta tills jag har fått pröva ut allt. Mina visioner växer sig allt starkare och mina delmål är närmare än vad jag nog kan förstå.

Och allt det är viktigt för utveckling.

Hoppets lilla lykta är tänd igen ;)

Vill du verkligen fly?

River flows in you

Dagen har jag ägnat för mig själv.

Själsligt upptäckande och bevarande kanske man skulle kunna kalla det.

Det är inte ofta som jag stannar upp och reflekterar, måste definitivt bli bättre på sådant.

Speciellt när man har det stressigt är det viktigt att komma ihåg vem man är.

Och att veta att det man finner vid regnbågens slut, redan finns här och nu.

Vinster är inte vinster, utan tillfälligheter.

Motgång är inte motgång, utan en chans att stanna upp, börja om och nå högre mål.

Dra lärdom av sådant som du möter på vägen.

Och kom ihåg, här och nu är det som räknas i det långa loppet.

My stomach turned itself inside out

You cannot miss anything you never had

Det här med träning.

Det finns två sidor. En bra och en dålig.

1. Positivt: Man blir starkare. Man utvecklas till det bättre. Endorfinerna börjar åka berg-och-dalbana vilket för till lyckokänslor. Hjärtat slår bättre. Man känner sig fit. Starkare psyke.

2. Negativt: Muskelvärk, fysisk smärta. Början är tuff, finns risk att man tappar motivation. Svett där den inte borde vara ;) Ensamhet fast du är omringad av människor. Du måste vänta på din tur, och vem vet hur lång den väntan kan bli?

Vad jag precis har beskrivit kan inte bara tillämpas på fysisk aktivitet, träning på gym osv.

I emotionella situationer sker det efter liknande mönster. För att kunna ha ett förhållande med någon annan krävs engagemang. Tillit. Hängivenhet och vilja att ge av sig själv.

Att våga släppa någon nära är inte det lättaste, även fast man vill.

Och för att komma dit behöver man träning. Det positiva är att man går starkare ur erfarenheterna man är med om. Man lär sig tackla problem, och när det väl funkar flyger man fram på moln.

Men det finns en mörk sida också. Den sidan du måste ta dig förbi för att kunna vinna. När smärtan känns olidlig och du undrar vad man egentligen har hjärtan till. Då är hjärtat brustet, du måste resa dig upp igen och fortsätta försöka. Tills det blir rätt. När du hittar den rätta, så känner du det. Och hur länge ska man behöva vänta på sådant?

Det är ingen väntan. Det är inget letande.

Allt finns där inne. När man kan se in, och samtidigt le, då kommer din soulmate att hitta dig.

Och jag har inte bråttom. Tvärtom.

Det finns andra som vill skydda mitt hjärta

Vad hade jag att vara nervös för?

Det var ju jättekul!

Längtar redan tills nästa gång jag ska dit, vilket är imorgon ;)

Har fått ett eget träningsschema med tre faser; fas 1 är 12 veckor, fas 2 är 8 veckor och sista fasen är 4 veckor. Intensiteten ökar för varje fas, vilket min muskelmassa förhoppningsvis också gör haha. Träningspassen är på ca 1,5-2 timmar per gång.

Strålande sol idag, och fast jag fick hålla extra hårt i mitt hjärta på präppen idag så känns allt lugnt. Det kunde varit värre liksom...Men Emilie, du gör mig rörd!

Det är inte ofta människor bryr sig om annat än sig själva, men jag har sett så mycket annat idag. Kärlek åt våra medmänniskor!

Peppning

Sitter och laddar upp inför första träningen med PT.

Det kommer bli kul, men är lite nervös ändå.

Fast hur annorlunda kan det vara jämfört med svenska gym?

Mycket, om man ser till allt annat här i Tyskland. Att ta betalt för att duscha är väl i kraftigaste laget? Men det gör de tydligen.

För 5 Euro per månad får man dessutom dricka så mycket man vill av deras konstiga sk. energidrycker.

Tror jag håller mig till det hederliga kranvattnet, och skulle det bli för enspårigt och för mycket testosteron på det där gymmet får jag väl återgå helhjärtat till löpspåret i skogen.

Vilket jag ändå planerar fortsätta med.

Om några timmar vet vi säkert.

Organ Donor

Fast jag inte borde. Trots att det tär sönder mig inifrån. Jag försöker vara stark. Fastän det gör så fruktansvärt ont.

Så kan jag inte sluta sakna dig.

Inte än.

Jag har haft en underbar söndag.

En underbar helg. Och den får gärna fortsätta.

Tror att jag har kurerat mig tillräckligt med pizzabak, shopping, Grey's, jogging i strålande sol, söta pojkar, sen söndagsbrunch med älsklingskaffe och Bellinidrinkar.

Så jag är redo inför veckans strapatser.

Fast nu ska jag ta ett varmt bubbelbad och tänka igenom mina drömmar.

Kommer tillbaka som nyuppstånden imorgon då.

Honey Bourbon och Twinkie Cosmo

Jag lever i en fantasivärld.

Det växer dumlekolor på träden och luften doftar sockervadd.

Ibland vill jag bara flytta till San Francisco, och då gör jag det.

Mina vänner är en söt leopardunge med gigantiska ögon och en rosa flamingo som bara vill dricka Cosmos på trendiga barer.

Vi brukar spana på det stiliga lejonet med fluffig man och dansa på stränderna längs Miamis art deco-distrikt.

Ibland kastar sig en jordgubbslavin över oss och vi drunknar nästan. Men då slukas bergen upp av en sjukhusparkering och flyter ut i oceanen.

Att kyssas är underbart här. På vintern smakar det kummin och kanel blandat med några vaniljdrömmar. Under sommaren är det sött och sprudligt med coca colasmak.

När man vill ha kul åker man på regnbågarna till en plats ovan molnen. Där får man gratis klubbor med smak av hopp.

Olika sorters godis regnar ner när det är dåligt väder, så det blir inte alls så blött. Fast vissa dagar kommer kolasås rinnande längs gatorna och då kan det bli lite svårt att inte spolas med.

Jag känner stjärnorna explodera runt omkring mig när jag dricker kärlek.

På kvällarna sitter vi någonstans och tittar på havet. Honey Bourbon och Twinkie Cosmo ropar på mig att vi ska till Copacabana inatt, så det är bäst att jag ger mig av! Ses!

Vad som betyder något

Lycka för mig är:

• Vänner (som bara behöver vara för att få mig på rätt humör)
• Soligt väder, blå himmel och klar luft
• När jag och människorna runt omkring mig är friska och mår bra
• Hästar. Djur överhuvudtaget
• En het kaffe latté på något mysigt café
• att besöka nya platser, resa världen runt och upptäcka
• att få vara den jag verkligen är, mig själv, i alla situationer
• att få ta en lång sovmorgon och vakna upp till mina drömmar
• Musik. I de flesta former ;)
• att få baka, laga nya maträtter. Bakning är en passion
• att få studera det jag alltid önskat, och veta att det kommer att leda till världens bästa jobb
• en lång ridtur i skogen eller en snabb galopp längs stranden
• drömmar om framtiden
• att dela ett gott skratt med de jag tycker om
• att känna medkänsla
• en lyckad utekväll med sprudlande vin och glänsande ögon
• att segla i den svenska skärgården eller att stå vid rodret på en snabb motorbåt
• att få känna en mjuk hästmule mot min kind
• koltrastkvitter en tidig sommarmorgon

När hjärtat slår tystare får man bara lyssna bättre

Let me understand

Jag är så trött.

Det blev en lång natt.

Känner mig tom. Som om något försvunnit.

Det är väl inte hoppet som har lämnat mig?

För då är det verkligen kört.

Dance in the dark

I 've got a feeling...

..that tonight's gonna be a good night!

Rödvinet är snart uppdrucket, sorgearbetet överstökat och nu väntar äventyr!

Först dusch, sen kakbak med bästis och sen iväg på jobb (testatparty för ettorna).

Går av vid halv ett, så sen kommer jag rocka stället.

Och visa honom vad han missar...

Tror ni att rödvinet läker mina huggsår i hjärtat?

Oavsett, alla härliga män jag lärt känna idag (och de som väntar) kommer definitivt att göra det lättare.

Soldier down

Moments like this will bring you down.

Moments like this will make you strong.

If it don't kill you, it makes you strong.

If it don't kill you, it makes you strong.

If it don't kill you, it makes you strong.

If it don't kill you, it makes you strong.

Soldier down.

Att aldrig acceptera en 2:a

Kvällen avslutas med romantik

Efter en tuff vecka förtjänar man en ledig helg.

Jag har inte orkat göra någonting idag, bortsett från att baka scones till frukost kl 15.

Imorgon är det skola igen, så nu tänkte jag koppla av med favoritserien Grey's och lite dillchips.

Jag bara älskar McDreamy. Allt han rör vid är att dö för, så just nu är han den enda mannen i mitt liv.

Förresten, den som inför dillchips i Tyskland kommer att bli galet rik (jag lovar att bara ta 20% för idén)

Öl bedeutet Bier. Und ost ist wahrscheinlich Käse.

Svenska köttbullar med lingonsylt. Princesstårta.

Har spenderat dagen på IKEA i Frankfurt, och det var precis vad jag behövde.

Har tillochmed fått lite julstämning och köpt med mig pepparkaksdeg.

Nu fattas bara julmusiken och julstjärnan i fönstret så är vi igång.

Och tiden går så snabbt. Redan varit här halva tiden, bara 5 veckor kvar till Sverige.

Jag längtar.

Våga

Alla kan allt. Det är bara att tro på sig själv.

Och att ha lite attityd för fan.

Are we having the time of our lives or what?!?

Den här gången var det jag som visade vägen.

Hur blodet rusar genom kroppens artärer de där långa sekunderna. Nervositeten som försöker kontrollera. Mina peppande ord i huvudet.

Men känslan efteråt är obeskrivlig.

Det känns som att man svävar, adrenalinet pumpar och lyckoruset, ja kicken, vill man för alltid känna i sitt inre.

Man känner sig odödlig, just där och då. Så mycket mer levande än så blir det nog inte.

Det känns som att vi har den bästa tiden i våra liv.

Frihet med modifierat ansvar.

Att vara vuxen.

Ett stort privilegium men också en ansvarsfull uppgift.

En massa måsten, tråkiga saker som ska avklaras.

Jag ville ofta bara vara en fågel, fri från bojorna på jorden. Flyga dit värmen fanns, fri från ansvar och jobbiga läxor. Bli barn på nytt.

Jag hade föreställt mig vuxenheten annorlunda.

När man är barn är man relativt skyddad från obehagliga uppgifter, och man ser vuxenvärlden nerifrån. På det sättet kan man bara se större, vackrare, lyckligare.

När man väl kommer hit slår ansvaret en i ansiktet. Det är lätt att bara se svårigheterna.

Men en av de bästa sakerna med att vara vuxen är, just det, rättigheterna.

Ingen förälder står längre med pekpinnen och håller föredrag. Du har så många valmöjligheter.

Det är ditt liv nu. Och det är frihet.

Nu när jag är vuxen tar jag mycket för givet, tänk sådana vardagliga ting jag kan göra nu, men som inte var självklara som barn.

Sova till klockan 13, sitta i nattlinne hela dagen. Eller äta hembakad äppelkaka till frukost. Vara uppe ett dygn i sträck i kolsvarta storstäder utomlands. Ha vilda hemmafester och beställa hem hämtmat mitt i natten. Dricka direkt ur juicepaketen. Blanda drinkar klockan 16. Strunta i föreläsningar och hyra film istället. Vara hopplöst förälskad i okända män. Springa mot rött på övergångställena och cykla utan ljus på nätterna. Sedan blinka förföriskt mot poliserna när de stoppar en. Strunta i disken i en vecka, och sedan lämna allt i badkaret. Blogga istället för att plugga.

Så även om jag måste betala räkningar och ta ansvar för mina handlingar själv, så uppskattar jag vuxenlivet. Friheten är inte som jag trodde att den skulle vara, men den är inte sämre heller.

Och att lära sig något nytt varje dag gör att man aldrig blir riktigt vuxen. Att man aldrig släpper taget om barnet inom sig. Så ska det förbli. Mina drömmar håller mig kvar och gör mig levande.

När jag blir gammal ska jag sitta i en solstol med mina väninnor, titta tillbaka på livet och vara lycklig över att jag behöll barnet inom mig.

Det är mitt mål.

Bist du fit?

I walked across an empty land
I knew the pathway like the back of my hand
I felt the earth beneath my feet
Sat by the river and it made me complete
Oh simple thing where have you gone?
I'm getting old and I need something to rely on
So tell me when you're gonna let me in
I'm getting tired and I need somewhere to begin

I came across a fallen tree
I felt the branches of it looking at me
Is this the place we used to love?
Is this the place that I've been dreaming of?

Oh simple thing where have you gone?
I'm getting old and I need something to rely on
So tell me when you're gonna let me in
I'm getting tired and I need somewhere to begin

So if you have a minute why don't we go
Talk about it somewhere only we know
This could be the end of everything
So why don't we go
Somwhere only we know?

Oh simple thing where have you gone?
I'm getting old and I need something to rely on
So tell me when you're gonna let me in
I'm getting tired and I need somewhere to begin

So if you have a minute why don't we go
Talk about it somewhere only we know
This could be the end of everything
So why don't we go
So why don't we go

This could be the end of everything
So why don't we go
Somewhere only we know?

Förhandlingar

Det svarta fåret

De här svackorna vet verkligen när de ska infalla.

När man sovit i 15 minuter på hela natten (ok, frivilligt att gå och lägga sig 06.45 och sätta kl på 07.15)

När telefonen plötsligt ballar ur och kontakten går i tusen bitar, och pengarna på mobilen är slut, liksom pengarna på det utländska kontot.

När föräldrarna frågar hur man verkligen mår.

När en stor tentamen är 4 dagar bort och man knappt känner sig förberedd.

När killen man är kär i ger dubbla budskap, och till slut ändå skaffar en annan flickvän för att man själv inte vågade löpa linan ut.

Då brister det.

Vissa problem, visst de är alla värdsliga ting och inget att hänga upp sig på, men vissa problem upptar mitt liv nu så till den fulla grad att jag inte längre vet i vilken ände jag ska börja för att lösa dem.

Och allt baseras på en enda känsla. Ånger.

Jag ångrar att jag inte sov längre inatt, att jag var ute och flamsade till ingen nytta.

Jag ångrar att jag ryckte i telefonsladden, och att jag aldrig lärt mig sådana enkla reparationer.

Jag ångrar inte mitt nyvalda liv, men jag ångrar de tankar och känslor som styr det.

Jag ångrar att jag inte började läsa i tid till tentan. Och att jag gör samma fel om och om igen.

Och jag ångrar att jag inte visade vad jag verkligen kände, att jag inte tog chansen när den kom. Nu är jag rädd att den är borta för alltid.

Vad leder allt detta till?

Skuldkänslor. Och allt handlar om det förgångna.

Hur kan jag släppa det som varit, blicka framåt och uträtta stordåd med det som jag har fått?

Hur kan jag bortse från svartsjuka, negativitet och rädsla? Och omvända det till positiva känslor?

Hur kan jag känna mig nöjd med det jag verkligen presterar, hur slutar jag att se min framgång i andras ögon?

Hur hanterar jag ensamheten när den slår över, hur lär jag mig att tackla vardagliga hinder?

Jag är full av frågor, men har inga bra svar.

Trodde jag visste, men ju mer jag lyssnar på kärlekssånger skrivna av världens alla artister, desto osäkrare blir jag. Det enda jag känner är att kärleken växer sig starkare, och en del av mig försöker kämpa emot.

Den biten av mig, det är den som måste putsas upp. Det är den fula ankungen i svanfamiljen, det svarta fåret bland merinofåren. Min värsta fiende, min rädsla och det jag försöker fly ifrån.

Men den fan sitter säkerligen i benen och skrattar, ju snabbare mina hjärtslag slår för det jag verkligen tror på.

Det är föraktets skratt.

I am a mountain, I am a vision.

Det enklaste sättet att förstå sig själv är inte genom att studera andra.

Det är inte att ständigt omringa sig med människor.

Nej, det är att tvinga sig till ensamhet.

Det är att bosätta sig i ett nytt land, utan en endaste människa som du känner.

Du blir tvingad.

Du kan inte längre fly från dig själv, gömma dig bakom vänskapsrelationer, och en ständig kamp tar vid.

Tystnaden blir olidlig. Man kan gråta och vilja ge upp.

Men vad är det då som du ger upp? Dig själv.

Så småningom ser man allt som det verkligen är. Man kan aldrig komma närmare sig själv än i det läget, och det är dit vi vill nå.

Att se inåt. Arbeta med sig själv. Se sina brister och älska dem ändå.

Först då, när kärleken till dig själv är född, kan du älska andra.

Då kommer alla negativa känslor att bli överflödiga. Svartsjuka, skam och rädsla för vad andra ska tycka får inte längre fäste, eftersom det är känslor baserade på andra människors tankar.

Nu är det inåt, centrering, som är det vi måste fokusera på.

För den kärlek du ser runtomkring dig, är bara en spegelbild av vad du själv har gett.

Det du ger, kommer inifrån, spontant, när du accepterat livet fullt ut, dvs. dig själv och dina val.

Ju mer du ger, desto mer kommer du att få se.

Vänta bara.

Wheel of fortune

Åh.

Ibland är det underbart, det här som kallas livet.

Solen strålar, sovmorgon, positiva överraskningar och paket till dörren.

Man blir glad och upprymd av det lilla.

Hälsa, mod och vänliga gester av medmänniskor.

Sådant man borde ta tillvara på mer.

Det är rörande.

Och allt får mig att vilja bli bättre. Göra min själ vackrare. Ta tillvara på nuet.

Öppna ögonen med glädje och dela den med alla, inte bara dem som betyder något för mig här och nu.

Utan med alla varelser som lever.

Det är lätt att i medgång bekänna färg.

Men det är i motgång som vi behöver den som allra mest.

Hoppet.

I fell in love with an Alien

Försöker få allt under kontroll.

Visst hade det varit skönt att flippa ut totalt, men det överlåter jag åt andra.

Jag vet att det är bäst som det har blivit och jag börjar komma till ro med allt vad utlandet har att erbjuda.

Att det skulle ta sån lång tid hade jag aldrig trott.

Men nu är jag här och det är ok.

Öppna kort

Det är slutet på den här veckan, men början på något nytt.

En ny månad.

Med en ny inställning.

Jag känner det.

Motgångar ger öppningar till något större.

Och jag ska köra med öppna kort.

Det kommer krävas devotion.

Men det är väl det som gör livet?