Melius tarde, quam nunquam - Better late than never

Skjut inte upp till imorgon det du kan göra idag.

Fånga dagen.

Early bird catches the worm.

Hur många poeter och filosofer behövs för att jag ska fatta?

Hur många gånger ska jag göra om samma misstag för att jag ska lära mig?

Let me sleep

Ahhh.

Trött.

Så det blir inte så mycket mer.

Dead-Baby-Bar-Race

Bakgrundsbild på lillen just nu.

För tillfället ligger Aruba nära hjärtat.

Kanske hemskt att man redan planerar pensionen, men är det inte mer deprimerande att få hem det orangea kuvertet varje år? Redan! Fick det nämligen i veckan som vanligt..

Så Aruba får det bli. Liten bar på stranden där. Reggae-musik. Paraplydrinkar. Brunbränd surfarhunk med rastaflätor. (Konstigt att jag ser mig själv som ung här...Jag lär ju vara 60+ vid det här laget...)

Ung i sinnet då. Haha.

Och så hängmattan och Jan Guillou såklart.

Ja, inte personligen förstås.

Det blir bra. Känns sjukt att man längtar. Hehe.

(Och för den som undrar; lillen är min kontakt med omvärlden)

Ruta ett

Mardrömsstart.

Nybörjare.

Nya omgivningar.

Nya kursare.

Och till råga på allt.

Nytt land.

Idag blev jag galet påmind om var jag står.

Förbi mig sprang en flock får, med kursare hängande i rep efter.

Tillbaka till år 2003.

Tillbaka på ruta ett.

Eyes wide open

Vad är en födelsedag egentligen?

Plötsligt finns du bara där. Inget att bråka om liksom.

Vissa tycker att man ska fira det ordentligt.

Det har jag också tyckt. Men inte idag.

Det beror på omständigheterna.

Idag föredrar jag att ta det lugnt eftersom livet just nu rusar förbi ändå (och alkohol skulle antagligen bara ge en extra skjuts åt tåget...)

Laga lite mat som jag gillar, klappa kaniner och kolla favorit-Dvds (vilket jag inte hunnit på månader) är bättre sätt att fördriva dagen.

Fick jag ändra på något idag, skulle jag fått sovmorgon också, men plikten kallade...

Jag firar hellre att jag faktiskt lever.

Ännu en dag man får öppna ögonen.

Och kanske att han är där, mitt framför ögonen?

Länge leve du, livet!

Party party

Jag tar tillbaka det där.

Att tyskar inte vet hur man festar är rent BS, man skäms att man sagt det.

Det har jag nämligen fått bevisat idag.

Kl 17 var staden redan dränkt och simmade i tequila-blandat regn.

Partytälten var uppsatta (och fullsatta) och gatorna svämmades över av köande folk till pubarna.

Ja, jag pratar fortfarande om kl 17 en måndag.

Vilken stämning.

Fasching är här.

Sparvöga

Just nu sitter jag och tittar på en bukett vita rosor.

De luktar sådär precis som rosor gör.

Utanför fönstret har sparvarna återvänt.

Och jag är 12 dagar ifrån Sverige.

Allt känns overkligt nu.

Nostalgi och tjära

Någon mer som har sommarlängtan?

Fick ett plötsligt infall och kollade ett avsnitt av "Kustbevakarna och SSRS" ikväll.

Galet vad man saknar Stockholm nu.

Dofterna, vattnet, ljudet av Norrskär som glider fram i kvällssolen.

Nästan så att man kan känna det nu.

Det är livets höjdpunkter, de där dagarna, men nu känns allt så långt borta.

Undrar om man nånsin hittar nån att dela det med?

För det är jag.

Blonde ponytail

Ja, tänka sig.

Det blev klarare.

Helt molnfritt faktiskt. Finaste dagen på året hittills.

Om solen lyser fler dagar över oss så kommer vi få alldeles blont hår =)

Och dagens lärdom: Allt är ibland tillochmed bättre än man tror.

Vad som också slog mig idag, var att jag inte suttit i soffan på månader. Så där var spindelnät.

Damm på Dvdboxarna och festsminklådorna.

Men skolböckerna står i fönsterkarmen väl använda.

Så nu vet ni.

Luftslott med prins säljes

Hur kan man leva i nuet när tankarna redan är i ett annat land på semester?

Vad får en människa att förbli fokuserad, när hon egentligen inte kan vara annat än ofokuserad?

Var går gränsen mellan påhittad romantik och själslig äkta verklighet?

Jag förstår inte.

Det är bara för abstrakt just nu.

Kanske blir det klarare imorgon.

Flytandes på Singelvågen

Haha.

I ett tappert försök att försöka fly verkligheten ännu en gång, slog jag in ordet "singel" i sökmotorn på datorn.

Jag var övertygad om att det skulle komma upp en hel del matchmakingsidor.

Vilket det också gjorde. Sponsrade sådana.

Men det första som kommer upp är inte riktigt en stackars människa som är ofrivilligt singel, och som sitter och bloggar om sitt elände ifrån djupaste Småland.
(vilket var det som min hjärna helt sonika målade upp på min näthinna)

Nej.

Singel är helt enkelt en liten kanal som på Medeltiden gick runt Amsterdam. Staden växte och nu är Singel en av de innersta kanalerna där.

Längs kanalen ligger många vackert dekorerade små hus, men även stadens Universitetsbibliotek.

Där fick jag.

För många är ordet "singel" något som förknippas med något negativt. Ett tillstånd som inte är självvalt.

Inte för mig. Jag är en lång och slingrande vacker kanal i Amsterdam.

Jag är Singel.

It takes two

Lance Armstrongs cykel är stulen.

Lite skrattretande är det ändå.

Det är som om Anja Pärsons skidor skulle bli snodda, eller om pilotens plan plötsligt är försvunnet.

Tävlingshästen har hoppat ut ur hagen liksom.

Vad är Lance utan sin cykel? Hur duktig är Anja nerför backen utan skidor och hur bra går det att flyga utan flygplan?

Ni fattar.

Ensam är inte stark.

Fast jag tror inte att Lance lider så väldigt. Det finns visserligen bara en sådan cykel i världen, men han har ju några andra också. Dessutom, om man har en cykel för 85 000 kr, så ställer man den väl inte bara utanför kiosken? Haha.

Tur att jag har min kemibok då. Den har inte rymt än iallafall...

Tror ni att jag får ha med den på tentan?

Lagen om uppskjutande

Och så var vi här igen.

Saker som borde göras men som inte blir gjorda. Av nån anledning.

Nej, istället springer man i skogen, läser roliga böcker, tvättar och surfar...

Vad kan få mig att göra de här andra nödvändiga, men tråkiga sakerna? Tips?

Och så sitter man här och har ångest för det som man inte gör.

Fy.

My Valentine

Ibland när man sitter såhär 80 mil hemifrån, ensam i ett annat land, så är det lätt att tro att man verkligen är ensam.

Allt som man tycker om är så långt borta, känns så omöjligt att nå.

Kommer man någonsin få vila ögonen på sina älskade igen?

Hjärtat.

Känns brustet.

Och så finns det sådana här dagar.

När man blir överraskad, folk runtomkring en gör fina gester och man börjar inse att det kanske finns en mening trots allt.

Tack för allt. Tack för att ni finns.

To chase the dragon

Spänning.

Det är det som gör dagen.

Lite fart och fläkt behövs för att trycka undan vardagstristessen liksom.

Adrenalin i ådrorna.

Glädje.

Ge mig det.

Jag behöver det.

Det är min drog.

Längtan till landet

Det är underbart väder nu.

Jag hoppas att det håller i sig, och att våren verkligen är här snart.

Förlorad

Hm.

Är det inte konstigt.

Det är först när man mister något, som man inser hur mycket det betyder.

Varför är man inte mer tacksam? Dåligt.

Egentligen borde man vara glad för varenda dag som man får skutta runt på den här jorden.

Och inte fokusera på det negativa hela tiden.

Utan le, och med glimten i ögat ta sig genom världen.

Ja, så ska jag leva.

För allt annat är bara världsliga ting.

Jag andas för dig

Ja det där var svettigt.

Jag trodde faktiskt inte att du skulle fånga mig.

Det blev en del fel och så, men det brydde du dig inte om. Jag kanske inte har missbedömt dig ändå.

Det första jag gjorde efteråt var iallafall att försöka återställa oredan som jag orsakat. Sen fixade jag lite drinkar och först efter det försökte jag att börja andas normalt igen. Haha.

Och nu snöar det.

Kul.

Såna här dagar gäller det att ha tur med dem rätta grejerna.

Då får väl vädret kvitta.

Fångad?

Japp.

Lite som himlen är det allt, en måndag som denna. Ljust och fint, men som allt annat, finns det ju en baksida också. Till himlen t.ex. kommer man väl bara om man....ja, just det.

Så det ska vi försöka undvika.

Iallafall imorgon, då det gäller att fortsätta andas vad som än händer.

Om jag skulle falla handlöst bakåt, skulle du fånga mig? Eller skulle du bara titta ner på spillrorna av mig, när jag sedan låg på golvet? Vem vet.

Det hade alltså inte skadat med lite extra syre till den gråa klumpen imorgon.

På bättringsvägen

På söndagar försöker många väga upp alla de synder som de begått under den gångna veckan och helgen.

Vissa tränar.

Någon ringer dottern som de inte pratat med på månader.

Andra äter hälsosamt.

Några träffar familjen eller släkten, som de försummat under veckan för att kunna festa istället.

En del kanske äter en mysig middag med pojk-/flickvännen, eftersom de jobbat för mycket och inte kunnat träffas.

Och en eller två kanske jobbar, för att de struntat i det och gjort annat i veckan istället.

På söndagar är det många som vill börja leva ett bättre liv (Ja, söndagar är lite som "Nyårsafton när man ska avge Nyårslöftet")

Antingen så börjar de göra något nyttigt redan på söndagen, eller så tänker de;

-Nästa vecka ska jag bättra mig. DÅ ska jag börja mitt sunda liv.

Jag springer iallafall.

Och när jag är där ute i skogen, så kommer jag alltid att tänka på de mest underliga tankar.

Min hjärna får säkert för mycket syre.. Haha.

Som idag t.ex;

-Vem sitter egentligen på kvällarna med labbrock och plasthandskar, och sprättar upp kaninmagar, medans de lyssnar på pop-musik?

Det var något mer, men det har jag totalt glömt nu.

Fast vanligtvis tänker jag tillbaka på Sverige, på roliga minnen och sånt som gör mig glad. Det måste vara endorfinerna som gör det. Ofta längtar jag till våren och blickar framåt också.


Hursomhelst, vad som än får dig att må bra, fortsätt med det.

Time

Tid.

Det blir vad man gör det till.

Dygnet har 24 timmar, och det är du som bestämmer vad du ska göra med dem.

Antingen är du fast i någon annans klor, och säger att du aldrig har tid. Stress.

Eller så kan du inse att den enda som bestämmer över din tid är du själv.

Stress över att man inte känner sig ha tid till det man vill, beror nog snarare på att man skjuter upp saker som man kunde gjort tidigare.

Det tror jag.

Bird of Paradise

Åh.

Gud vad jag vill berätta det här.

Jag vill bara kunna skrika ut alla mina känslor just nu, för det påverkar mig så mycket.

Men det kan jag inte. Jag kan inte berätta för någon. Inte ens säga det högt för mig själv.

För det skulle väl göra det komplicerat, som vanligt.

Som sagt, jag hade gärna stoppat en främling på stán och sagt det rakt ut.

Om jag kunnat.

En sak kan jag säga.

Mån-Ons blir mitt liv "A bit more Paradise".

Så förlåt mig om jag redan önskar att helgen var slut.

Bättre tider

Jag har en bibel.

Den heter "Nervensystem und Sinnesorgane"; Band 3 av Werner Kahle.

Jaha, tänker väl du då. Intressant.

Det är bara det att den är för Humanmedicin. Och utgiven år 1979. På tyska.

Saken är den, att den är så på pricken rätt. Utförlig. Det är bara att överföra begreppen lite till Veterinärmedicinen och vips. Så förstår du allt.

Den blir inte sämre av att allt det viktigaste är understruket med rödpenna.

Av pappa på 80-talet.

Nu till dagens fråga;

- Var det rent av bättre förr?

Med en kanin i frysen

Lång dag.

Föreläsningar och övningar 08.15 - 19.00 (och då struntade jag i Botaniken för att få en timmes lunch).

Nu luktar händerna gummi. Efter 4 timmars Anatomi varav 3 i Präpsalen så blir det lätt så.

Fast vi hittade Nervus ischiadicus till slut! Det kändes som om vi vunnit på lotto ännu en gång =)

Hunnit vara hemma ungefär en timme (kl är 21.45 nu) då jag var och handlade lite direkt efter Uni.

Så nu ligger det en hel kanin i frysen.

Ja, utan huvud då.

"Jag ska bara dammsuga lite också, innan jag börjar..."

Slutspurten har börjat!

Närmare bestämt "Veckan-innan-tenta"-veckan, då studenter förväntas vända och vrida hjärnan ut-och-in för att få plats med så mycket kunskap som går.

Veckan är också inofficiellt känd som "Veckan-då-studenter-plötsligt-måste-dammsuga-och-tvätta"-veckan.

Vilket är det jag sysslat med så smått. Sen försökte jag vara lite effektiv och plugga anatomi samtidigt som jag var på fysik-föreläsning och antecknade där.

Det fungerade sådär.

Mina drömmars ö

Undrar när man ska ha tid att besöka sitt drömresmål? Som det ser ut nu har man ju lite andra saker som är viktigare.

Fast är man tvungen att skjuta upp allt det roliga bara för det? Ska livet bara stå på paus så länge eller?

(Ja, jag vet, det HÄR är mitt liv nu) Men det kan väl inte förbjuda mig att tänka på annat också?

Och ska man verkligen behöva vänta så länge på allt det andra? Har jag gjort mitt val nu och måste bortse från allt annat? Jag vill ju både ha kakan och äta den =)

Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge, sägs det. Så jag sitter här och väntar.

Kap Verde får jag väl besöka i mina drömmar så länge, tills Mr. Perfect dyker upp och sveper iväg med mig dit. Eller nåt.

Haha.