Nu känner jag mig tom igen.
Är det så här jag vill att det ska vara?
På ett sätt är det skönt, men på ett annat sätt är det väldigt vemodigt att det bara är 5 dagar kvar.
För det innebär att tiden håller på att rinna ut.
Att det jag sett framemot så länge plötsligt är här. Och sen över lika snabbt.
Kan man längta sönder sig själv tills det inte finns något mer?
Än tomhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar