tisdag 10 november 2009

Frihet med modifierat ansvar.

Att vara vuxen.

Ett stort privilegium men också en ansvarsfull uppgift.

En massa måsten, tråkiga saker som ska avklaras.

Jag ville ofta bara vara en fågel, fri från bojorna på jorden. Flyga dit värmen fanns, fri från ansvar och jobbiga läxor. Bli barn på nytt.

Jag hade föreställt mig vuxenheten annorlunda.

När man är barn är man relativt skyddad från obehagliga uppgifter, och man ser vuxenvärlden nerifrån. På det sättet kan man bara se större, vackrare, lyckligare.

När man väl kommer hit slår ansvaret en i ansiktet. Det är lätt att bara se svårigheterna.

Men en av de bästa sakerna med att vara vuxen är, just det, rättigheterna.

Ingen förälder står längre med pekpinnen och håller föredrag. Du har så många valmöjligheter.

Det är ditt liv nu. Och det är frihet.

Nu när jag är vuxen tar jag mycket för givet, tänk sådana vardagliga ting jag kan göra nu, men som inte var självklara som barn.

Sova till klockan 13, sitta i nattlinne hela dagen. Eller äta hembakad äppelkaka till frukost. Vara uppe ett dygn i sträck i kolsvarta storstäder utomlands. Ha vilda hemmafester och beställa hem hämtmat mitt i natten. Dricka direkt ur juicepaketen. Blanda drinkar klockan 16. Strunta i föreläsningar och hyra film istället. Vara hopplöst förälskad i okända män. Springa mot rött på övergångställena och cykla utan ljus på nätterna. Sedan blinka förföriskt mot poliserna när de stoppar en. Strunta i disken i en vecka, och sedan lämna allt i badkaret. Blogga istället för att plugga.

Så även om jag måste betala räkningar och ta ansvar för mina handlingar själv, så uppskattar jag vuxenlivet. Friheten är inte som jag trodde att den skulle vara, men den är inte sämre heller.

Och att lära sig något nytt varje dag gör att man aldrig blir riktigt vuxen. Att man aldrig släpper taget om barnet inom sig. Så ska det förbli. Mina drömmar håller mig kvar och gör mig levande.

När jag blir gammal ska jag sitta i en solstol med mina väninnor, titta tillbaka på livet och vara lycklig över att jag behöll barnet inom mig.

Det är mitt mål.

Inga kommentarer: