onsdag 11 november 2009

Are we having the time of our lives or what?!?

Den här gången var det jag som visade vägen.

Hur blodet rusar genom kroppens artärer de där långa sekunderna. Nervositeten som försöker kontrollera. Mina peppande ord i huvudet.

Men känslan efteråt är obeskrivlig.

Det känns som att man svävar, adrenalinet pumpar och lyckoruset, ja kicken, vill man för alltid känna i sitt inre.

Man känner sig odödlig, just där och då. Så mycket mer levande än så blir det nog inte.

Det känns som att vi har den bästa tiden i våra liv.

Inga kommentarer: