Jag vet vad som var felet!!
Här sitter jag och har stora, underbara mål gällande mitt yrkesliv. Karriär och lycka har gått hand i hand i mina tankar så länge jag kan minnas.
Här har man kämpat och fokuserat, strävat och offrat.
Kärlek och värme har fått stå åt sidan. Vilket har fått till följd att jag inte värdesatt dessa fantastiska ting tillräckligt.
Vi är alla värda det bästa som finns. Och jag tänker inte nöja mig med mindre.
Jag tänker sikta mot stjärnorna och aldrig gå med på något som inte är gott nog för mig.
Då till något som jag trots allt följt, men det sista året verkar ha glömt bort totalt:
"Hellre singel och lycklig tills jag hittar den rätta, än fast i ett olyckligt förhållande på grund av rädsla för ensamhet!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar