Hur kan man leva i nuet när tankarna redan är i ett annat land på semester?
Vad får en människa att förbli fokuserad, när hon egentligen inte kan vara annat än ofokuserad?
Var går gränsen mellan påhittad romantik och själslig äkta verklighet?
Jag förstår inte.
Det är bara för abstrakt just nu.
Kanske blir det klarare imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar