Tidigt imorgon sätter jag mig i bilen och åker de 60 milen till friheten.Där det inte finns några krav, där man somnar till vattnets brus och ångbåtarnas tutande.
Och där man kan återhämta sig.
Sveriges landskap kommer att susa förbi, och insjunken i tankar kommer jag långsamt föras tillbaka till svunnen tid.
Ju längre tid det går, desto lättare kan jag se tillbaka på vårterminen och minnas den med glädje.
Det är konstigt vad tid gör med minnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar