Vet ni.
Det här ordnar sig.
Vilken obehaglig situation man än satt sig i, kommer klarna upp efterhand och sedan kan man inte förstå hur man kunde se moln på himlen.
Intalar jag mig.
Ibland förstår jag inte hur man kan sätta sig i jobbiga situationer överhuvudtaget, när man har ett val.
Det borde vara enkelt att ta den lätta vägen. Om man nu kan se i förväg vilken som är lättast...
Knäppt nog är det många människor som väljer svåra vägar, trots alla hinder de ser framför sig.
Däribland jag.
Jag vet inte riktigt varför, men det måste ju locka folk att få kämpa emot lite, känna svetten lacka och få må riktigt dåligt. Eller?
Det kanske är lite som det där med "det du inte kan få, åtrår du allra mest".
Jag vet inte.
I mitt fall försöker jag påstå att jag inte hade något val. Att det bara fanns ett alternativ.
Men det fanns ett val. Det fanns mängder med alternativ. Det finns det alltid.
Jag ville bara inte bli renhållningsarbetare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar