Att packa en resväska kan frammana två sorters känslor.
Dels ligger spänningen i luften, man ska bort, upptäcka, resa. Det är positivt.
Men den andra sidan av kakan är svart, ängslig, lite nervös kanske, och har man otur omvandlas den till ren och skär ångest.
20 kilo är heller inte mycket att hurra över.
Lägg på 10 kilo till så hade de flesta varit nöjda.
Kanske är det bättre att skjuta upp packningen till sista dagen, så att det inte blir så ångestladdat?
Fast å andra sidan är det väl mycket onödigt som slängs ner då, och man glömmer hälften.
Nu känns det som att man klagar över bagateller.
Så kanske det är.
Men att sitta rotlös mellan två länder är det ingen som anser vara lätt.
Fråga flyktingarna från ett invaderat hemland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar