Det här med att hänga kvar i det förflutna.
Något som alla verkar göra, utan att fundera så mycket över det.
Ofta är det goda minnen, tillfällen man saknar, personer man önskar att man behandlat annorlunda, saker man ångrar.
Och man tänker, funderar, önskar sig tillbaka till då.
Varför tog man inte tillvara på de underbara tillfällena, varför njöt man inte i nuet?
Hur kommer det sig att människan ser framåt och bakåt, men aldrig befinner sig i nutid?
I helgen har jag tänkt tillbaka på en speciell tid, då det enda som bekymrade mig var vad jag skulle ha på mig på nästa fest. Om jag skulle köpa Raybans eller Prada. Dricka Malibu med Sprite eller Champagne. Hur jag skulle orka med ytterligare en helkväll ute efter 3 fester på raken.
Livet var kanske en lek, ansvar tog någon annan. Fast egentligen inte, hade något hänt så var det ju bara jag som kunde stå till svars. Året då jag släppte kontrollen.
Men sen kom allvaret igen. Och sedan dess har perfektionisten i mig hittat tillbaka. Ansvaret gjorde att vuxenvärlden närmade sig alltför snabbt.
Nu önskar jag inget hellre än att släppa kontrollen, leva lite i glamour och strålkastarglans och kanske dejta en kändis.
Haha.
Det är klart att jag har vuxit sedan dess, sett världen på ett nytt sätt och värdesätter annat än vilda fester.
Men jag saknar den sorts frihet som kommer med allt det där.
Kanske får jag någon gång uppleva det igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar