Jag älskar när sagor slutar lyckligt.Även om jag vet att verkligheten inte alltid uppenbarar sig så.
Men filmerna, fantasierna, sagorna, alla måste vara lyckliga - så att vi människor får leva med hopp.
För när man står på kanten och väntar på att få vingar, eller kastas ner mot avgrunden, så är hoppet det enda som riktigt känns i kroppen. Det är det som är kvar tillsammans med adrenalinet som pumpar.
Och verkligheten är inte alltid som man tänkt sig.
Just därför är det så UNDERBART när livet visar att sagor kan bli verklighet.
Nu ska jag gå och avgifta mig. Adrenalinet måste lämna kroppen.
Och jag lämnar Tyskland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar