Prinsessan satt högst uppe i det vita kalkstenstornet och blickade ut över landskapet.
Bortanför de otaliga majsfälten bredde skogen ut sig och allra längst bort var solen på väg ner över horisonten.
Hennes ljusa hår färgades nästan purpurrött av de bländande solstrålarna och hon log vid tanken på honom.
Men en sak kunde hon inte förstå.
Varför var prinsen inte där? Hon väntade ju. Vad gjorde all den storslagna utsikten, om hon inte kunde dela den med honom?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar