Äntligen över.
Nu ska jag drömma.
måndag 9 augusti 2010
söndag 8 augusti 2010
Smärta
Händerna värker.
Ryggen kan man vara glad om man får behålla.
Men kanske allra mest är det hjärnan som tar stryk.
Längtar tills det här är över.
Ryggen kan man vara glad om man får behålla.
Men kanske allra mest är det hjärnan som tar stryk.
Längtar tills det här är över.
lördag 7 augusti 2010
Malat-Shuttle
När jag får lite mer tid ska jag lägga in bilder på de roligaste sakerna som hänt den här terminen, men framförallt, den här sommaren.
...det tråkigaste vi gjort den här terminen!
Tills dess får ni hålla er tillgodo med....
...det tråkigaste vi gjort den här terminen!Och som tyvärr är det enda som händer här idag, imorgon och i övermorgon.
Sen är det förhoppningsvis slut med det också ;)
fredag 6 augusti 2010
Med siktet inställt
Augusti är här.
Den sista sommarmånaden.
Och jag förstår inte riktigt vart det här året tog vägen.
Två utmaningar kvarstår innan den efterlängtade ledigheten kan börja.
Oavsett hur det går, så är jag nöjd med prestationerna den här terminen.
Snart har vi nått toppen!
Den sista sommarmånaden.
Och jag förstår inte riktigt vart det här året tog vägen.
Två utmaningar kvarstår innan den efterlängtade ledigheten kan börja.
Oavsett hur det går, så är jag nöjd med prestationerna den här terminen.
Snart har vi nått toppen!
torsdag 5 augusti 2010
Stockholm i mitt hjärta
Efter lite mer än en vecka av sol, saltvatten, skärgård och familj är jag nu tillbaka i lägenheten söderut.
Tiden rasar iväg och trots försök att hålla kvar nuet, rinner sakerna ur händerna.
Och jag har kommit till flera insikter.
Kanske är det slumpen som avgör, kanske är det resultatet av goda gener eller så är det ren och skär tur, som gör att just vi föds. Och när man väl är inne på det spåret kan man lika gärna ställa sig frågan; Vem är jag?
När jag var ny i Tyskland, skapade dessa frågor stora problem i min vardag, något som jag inte trodde kunde ske efter sex års ålder.
Men existentiella frågor kan dyka upp lite när som helst, och man kan drabbas av en sådan kris lika lätt som man drabbas av andra kriser i livet. Oavsett ålder.
Någon kris har jag inte på det planet längre, och mina tankar kretsar mer kring svenskar i jämförelse med tyskar.
Om jag kan ställa någon bra hypotes så lovar jag att den kommer att redovisas i National Geographic.
"ju mer tid man spenderar utomlands, desto mer svensk blir man"
Tiden rasar iväg och trots försök att hålla kvar nuet, rinner sakerna ur händerna.
Och jag har kommit till flera insikter.
Kanske är det slumpen som avgör, kanske är det resultatet av goda gener eller så är det ren och skär tur, som gör att just vi föds. Och när man väl är inne på det spåret kan man lika gärna ställa sig frågan; Vem är jag?
När jag var ny i Tyskland, skapade dessa frågor stora problem i min vardag, något som jag inte trodde kunde ske efter sex års ålder.
Men existentiella frågor kan dyka upp lite när som helst, och man kan drabbas av en sådan kris lika lätt som man drabbas av andra kriser i livet. Oavsett ålder.
Någon kris har jag inte på det planet längre, och mina tankar kretsar mer kring svenskar i jämförelse med tyskar.
Om jag kan ställa någon bra hypotes så lovar jag att den kommer att redovisas i National Geographic.
"ju mer tid man spenderar utomlands, desto mer svensk blir man"
måndag 26 juli 2010
Happy End
Jag älskar när sagor slutar lyckligt.Även om jag vet att verkligheten inte alltid uppenbarar sig så.
Men filmerna, fantasierna, sagorna, alla måste vara lyckliga - så att vi människor får leva med hopp.
För när man står på kanten och väntar på att få vingar, eller kastas ner mot avgrunden, så är hoppet det enda som riktigt känns i kroppen. Det är det som är kvar tillsammans med adrenalinet som pumpar.
Och verkligheten är inte alltid som man tänkt sig.
Just därför är det så UNDERBART när livet visar att sagor kan bli verklighet.
Nu ska jag gå och avgifta mig. Adrenalinet måste lämna kroppen.
Och jag lämnar Tyskland.
söndag 25 juli 2010
Painkiller
Sjukdom och smärta går inte att förutse.
Det kan dyka upp när man minst anar det, och när det är som mest opassligt.
Därför gäller det att vara beredd på allt.
Och att veta hur man ska lindra det värsta.
Men ibland hjälper inte ens de bästa mirakelkurerna.
Vad gör man då?
Det kan dyka upp när man minst anar det, och när det är som mest opassligt.
Därför gäller det att vara beredd på allt.
Och att veta hur man ska lindra det värsta.
Men ibland hjälper inte ens de bästa mirakelkurerna.
Vad gör man då?
fredag 23 juli 2010
Läsa tankar
När hon tänkte efter spelade det ingen roll vad de andra tyckte.
Det hade det inte gjort på mycket länge.
Livet hon valde att leva var hennes.
Där hon känner sig trygg kommer hon också att stanna.
Men än så länge levde hon livet som om något fattades.
Om hon bara kunde inse att hon redan hade allt.
Det hade det inte gjort på mycket länge.
Livet hon valde att leva var hennes.
Där hon känner sig trygg kommer hon också att stanna.
Men än så länge levde hon livet som om något fattades.
Om hon bara kunde inse att hon redan hade allt.
torsdag 22 juli 2010
onsdag 21 juli 2010
Trötthetsmekanismer
När orken tar slut är det inte alltid så lätt att veta var man kan hämta energi.
Några tar till sötsaker, och det hjälper ju för stunden - men sedan blir det egentligen ännu sämre.
Andra lägger sig på soffan och intalar sig själva att de bara behöver vila lite till.
Och vissa hämtar kraft ur aktivitet och rörelse.
Men när man är själsligt trött?
När hjärnan inte orkar mer?
Kanske är det så att kroppens och hjärnans trötthetsmekanismer hänger ihop.
Trött kropp behöver inte betyda trött hjärna, men det kan vara så ibland.
Det som jag behöver nu, är en lång vila. En massage, en själslig resa och en solstol.
För kropp OCH själ.
Några tar till sötsaker, och det hjälper ju för stunden - men sedan blir det egentligen ännu sämre.
Andra lägger sig på soffan och intalar sig själva att de bara behöver vila lite till.
Och vissa hämtar kraft ur aktivitet och rörelse.
Men när man är själsligt trött?
När hjärnan inte orkar mer?
Kanske är det så att kroppens och hjärnans trötthetsmekanismer hänger ihop.
Trött kropp behöver inte betyda trött hjärna, men det kan vara så ibland.
Det som jag behöver nu, är en lång vila. En massage, en själslig resa och en solstol.
För kropp OCH själ.
måndag 19 juli 2010
söndag 18 juli 2010
Nyckeln till livet
Någon gång i livet står man vid ett vägskäl.
Vad många inte vet är att man kan välja lyckan. De söker och söker, färdas över jorden och hittar aldrig det de helst vill åt.
När de ligger på sina dödsbäddar, kan inte barnen och barnbarnen förstå varför de gamla tar döden med ro. Hittades någonsin det som söktes, lyckan?
Men de som står inför döden, har funnit ro i det som är. Och förundrade ligger de äldre där och inser något, något som de önskat att de insett decennier tidigare.
Att lyckan finns inom oss.
Vad många inte vet är att man kan välja lyckan. De söker och söker, färdas över jorden och hittar aldrig det de helst vill åt.
När de ligger på sina dödsbäddar, kan inte barnen och barnbarnen förstå varför de gamla tar döden med ro. Hittades någonsin det som söktes, lyckan?
Men de som står inför döden, har funnit ro i det som är. Och förundrade ligger de äldre där och inser något, något som de önskat att de insett decennier tidigare.
Att lyckan finns inom oss.
lördag 17 juli 2010
Hb
Gäsp.
Okontrollerad trötthet. Efter ett antal sökningar på Internet (började smått tro att jag var aningens hypokondrisk) fick jag fram några gångbara hypoteser.
Järnbrist kanske? Mina slemhinnor ser väl bleka ut? Hm, hur mycket kött äter jag? Inte så mycket.
Käka järntabletter? Nej, kolla upp blodvärden först.
Tills dess.
Trött.
Okontrollerad trötthet. Efter ett antal sökningar på Internet (började smått tro att jag var aningens hypokondrisk) fick jag fram några gångbara hypoteser.
Järnbrist kanske? Mina slemhinnor ser väl bleka ut? Hm, hur mycket kött äter jag? Inte så mycket.
Käka järntabletter? Nej, kolla upp blodvärden först.
Tills dess.
Trött.
torsdag 15 juli 2010
Själsfrände
En bild pappa skickade till mig för några dagar sen, och som det ser ut ligger den lilla skönheten förtöjd vid Strömkajen.
Som tur är får jag inte galen hemlängtan, utan gläder mig åt att jag faktiskt kommer att stå där på kajen om bara 12 dagar!
Det är ju inte klokt!
onsdag 14 juli 2010
Long time ago?
Mardrömsstart.
Tänk dig att få veta att en bomb ligger nergrävd utanför ditt hus.
Det känns overkligt och lite som Grey's Anatomy-avsnittet där Meredith står och håller i en bomb i en mans kropp.
Overkligt.
Att sen se värsta Hollywoodmodellen sätta sig i samma buss som dig, hoppa av vid samma hållplats och gå de 500 meter framför dig dit du också ska, innan du kommer på vem det är.
Nån Hollywood-kändis är han inte, men snygg nog att vara det, och det tog mer än en halvtimme för mig att komma på att jag redan mött honom tidigare. Är inte minnet skadat då?
Eller så lägger jag helt enkelt inga män på minnet längre.
Tänk dig att få veta att en bomb ligger nergrävd utanför ditt hus.
Det känns overkligt och lite som Grey's Anatomy-avsnittet där Meredith står och håller i en bomb i en mans kropp.
Overkligt.
Att sen se värsta Hollywoodmodellen sätta sig i samma buss som dig, hoppa av vid samma hållplats och gå de 500 meter framför dig dit du också ska, innan du kommer på vem det är.
Nån Hollywood-kändis är han inte, men snygg nog att vara det, och det tog mer än en halvtimme för mig att komma på att jag redan mött honom tidigare. Är inte minnet skadat då?
Eller så lägger jag helt enkelt inga män på minnet längre.
tisdag 13 juli 2010
måndag 12 juli 2010
Smile!
Efter en lång och spännande väntan igår fick jag till slut se det jag väntat på.
Ett leende som aldrig ville ta slut.
söndag 11 juli 2010
.jpg)
fredag 9 juli 2010
torsdag 8 juli 2010
Tråkiga nyheter
Något som är viktigt, men som många underskattar, är vikten av god planering.
Elitidrottsmän vet det, forskare har stenkoll på det och för ensamma mammor är det en fråga om överlevnadsstrategi.
Varför finns det då så många som undviker detta? Och speciellt i akademikervärlden tycker man att det borde vara lag på att föra en god planering av sitt arbete/sina studier/sin forskning. Tydligen inte.
Det är inte första gången under mitt liv som jag drabbas av att någon annan fört en dålig, eller ska vi säga, obefintlig planering.
Men det här tar priset!
Det är synd, för automatiskt får jag uppfattningen att tyskar, som på utsidan ser ut att ha allt under kontroll, i själva verket har den mest oorganiserade universitetsvärlden jag någonsin skådat.
Snälla, säg mig att jag har fel.
Elitidrottsmän vet det, forskare har stenkoll på det och för ensamma mammor är det en fråga om överlevnadsstrategi.
Varför finns det då så många som undviker detta? Och speciellt i akademikervärlden tycker man att det borde vara lag på att föra en god planering av sitt arbete/sina studier/sin forskning. Tydligen inte.
Det är inte första gången under mitt liv som jag drabbas av att någon annan fört en dålig, eller ska vi säga, obefintlig planering.
Men det här tar priset!
Det är synd, för automatiskt får jag uppfattningen att tyskar, som på utsidan ser ut att ha allt under kontroll, i själva verket har den mest oorganiserade universitetsvärlden jag någonsin skådat.
Snälla, säg mig att jag har fel.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)