Så.
Nu har jag fått ett tecken. Kanske inte det jag ville se. En kärleksförklaring.
En död. En bortglömd.
Gårdagen var händelserik på så många sätt.
Och hur mycket svart, kallt, svårt jag än fick känna så känns det annorlunda.
Än vad jag hade trott.
Det var något annat som skedde.
Något föddes inom mig, en ljusglimt, ett hopp om kärlek på alla plan. En underbar kväll.
Så även om jag rev ut mitt hjärta, råkade trampa på det och sedan gav det till den person som lagat det under hela förra året, men som nu inte ville ha det, så känns det inte så.
Det känns som att jag gjorde något modigt.
Som att det var något som behövdes.
Och nu när jag gjort det finns det så många andra möjligheter.
Det är en ny höst.
Det är en ny chans att påbörja något långvarigt. Något som håller.
Och det är ännu ett steg mot att uppfylla livets mening.
Att göra sin själ vackrare.
Men först ska jag sörja i 5 ½ timme och efter det är det Halloween.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar