Årets varmaste dag hittills.
~38 grader.
Det är bara två veckor kvar.
Som jag längtar efter den där dagen. 5 september.
Hur kan jag längta till ett kallt, avlägset land, när all värme finns här?
Jag förstår det inte.
Och hur blir det sen?
När jag är där så saknar jag tyskarnas hessiska dialekt, välblandade drinkar och honom.
Jag saknar vädret, som aldrig blir lika bra hemma.
Jag saknar lugnet som infinner sig i den egna lägenheten om kvällarna (och på söndagsmorgnarna)
Jag saknar joggingrundorna i skogen, som bara ligger en kvarts promenad bort.
Jag saknar att diskutera cestodernas levnadscykler och nervsystemets uppbyggnad på diverse olika djur med mina nära vänner här.
Sånt som folk hemma inte förstår.
Vi har en del gemensamt, vi studenter.
Jag trodde att det skulle bli annorlunda, väl här. Att borta skulle bli bäst.
Men borta bra, hemma bäst, gäller fortfarande.
Sverige.
Kanske kan det bli ändring till hösten?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar