Undrar just varför allt är så opålitligt.
Ena dagen topp, andra down.
+30 grader hela dagen, nu spöregn från klar himmel. Bara sådär.
Ena veckan kär, andra veckan vet inte.
Jag brukar gråta minst en gång vid den här tiden på månaden. Inte fällt en tår.
Ena timmen känns allt möjligt, nästa timme är ångesten där och man sätter i sig en hel mentosrulle med mintsmak under en föreläsning.
Kanske därför som jag bakar nu.
Det är andra kakan redan.
På den här veckan.
Det är det enda som är sig likt.
Skönt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar