Fjärilarna är här.
De invaderar min trädgård med sina fjäderlätta vingar och de sveper om mitt hjärta när de jagar varandra i busig kärlekstafatt.
På de här soliga 30-gradersvarma julidagarna ser jag dem leka bland rosor och förgätmigej.
Och under de nästan tropiska nätterna sjunger de om liv och oönskad kärlek. Men jag känner dem nära.
Hela tiden. När jag är ensam.
När jag träffar andra personer är de bara närvarande vid mycket speciella möten.
Och det är de här mötena jag letar efter.
När jag kan vara mig själv och känna mig hel. Då är det rätt.
När fjärilarna fäktandes med sina förlängda armar susar efter varandra, när vingslagen känns i mina arterier, då vet jag att jag har hittat min alldeles egna.
Själsfrände.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar