När jag vaknade imorse så kände jag det på mig.
Min intuition är ibland så rätt att jag får gåshud.
Jag förstod nämligen att det här skulle bli en riktigt, riktigt kass dag.
Mina riktigt kassa dagar är inte som andras kassa dagar.
Andra blir lite nere av att nåt går fel, men till kvällen är allt bortglömt och bara de träffar vänner eller gör något kul så mår de bättre igen.
Jag däremot får total black-out på livet. Orkar inte gå upp ur sängen. Vill inte laga mat. Kan inte ens le åt mina vänner. Allt jag gillat är inte kul längre. Stripigt hår. Jag kommer in i någon slags spinn, allt blir bara svart och jag vill bort. Sen mår jag illa och vill spy, käkar tabletter och tror att jag ska svimma. Vilket ibland händer.
Trots allt detta lyckades jag ta mig till skolan idag. På vägen dit kom jag att tänka på att den där ena gatan såg ut som en våldtäktsgata. En bil stod vid kanten med öppen baklucka, en sån där bil som nästan är en minibuss ni vet. Då rös jag. Hur ser en våldtäktsgata ut, och varför tänkte jag på det då?
Kunde nätt och jämnt ta mig in till toaletten mellan föreläsningarna.
Om två timmar har jag fyra timmars kemi-labb. Vi ska tydligen destillera rödvin och nåt mer.
Man får hoppas att jag inte känner för att lämna det här just nu, för isåfall ska jag nog ha livvakt med in på labben.
En livvakt, som är där bara för mig.
För att rädda mitt liv från mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar