När prinsessan satte sig ner på den lilla träbänken hade hon bara en tanke i huvudet.
De blonda lockarna slingrade sig ner längs hennes hals, men det var tåren i ögonvrån som drog uppmärksamheten till sig.
Hur denna lilla varelse kunde se så allvarlig ut, var för prinsen totalt främmande.
Han fyllde sina lungor med medlidande och ville inget hellre än att hålla om prinsessan och säga hur han älskade henne.
Men samtidigt var hon så svår att komma åt.
Hur skulle man göra för att nå fram till henne?
Sakta, sakta plockade hon de blodröda rosenbladen en efter en från den kala stjälken och lät dem obönhörligt falla till marken.
Ett svagt leende spreds över hennes läppar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar