Vi håller ögonkontakten lite längre än ett vanligt ögonblick, precis så att det känns som om att tiden står still.
"Är du ok? Ok, bra. För jag gillar dig och vill att du ska vara lycklig."
Bara det.
Det behövs inga ord, kanske är det just därför som det blir så jobbigt.
Sen är tillfället förbi. Vi återgår till det vi just höll på med, och ingen annan har märkt någonting.
Jag vill inte vara utan det.
Men jag vet att det kommer en dag.
En dag när allt är förbi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar