Om folk kunde skilja på mitt och ditt, eller till och med delat lika, hade det kanske inte funnits krig.
Om man tänkte längre än näsan räckte hade man insett att problemen man har, inte alls är några problem.
Om folk hade slutat vara så j**la upptagna med sig själva, så att de inte ser att andra far illa, mår dåligt eller verkligen behöver hjälp, då hade världen varit en bättre plats att leva på.
Om alla hade varit ärliga med vad de känner, om det var ett fritt samhälle, om det inte fanns fördomar, om inte...
Jag kan hålla på så här i en halvtimme.
Vissa behöver verkligen lära sig vad ödmjukhet innebär.
Och vissa, få till antalet, skulle behöva en liten egotripp för att inse, att de ska ta för sig mer av livet, att ingen annan tänker på dem, och att de så småningom kommer att må dåligt av att hjälpa precis alla andra utom sig själva.
Jag tänker fortsätta hjälpa.
Men inte längre på min egen själs bekostnad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar