Sovit 2 nätter, lagat mat åt familjen (vem var det som skulle få prinsesstårta egentligen?) sovit lite till, och kollat på 'Morden i Midsomer'.
Beskriva med ord går inte, för hur sätter man känslor på print?
Bilder skulle också vara för undermåliga.
Det är för underbart.
Men en sak kan vara värt att diskuteras.
Min aldrig sinande trötthet.
Man kunde tycka att jag skulle vara utvilad och fräsch nu, men det är värre än någonsin.
Plötsligt släpper alla hämningar, det är som att en mur har brustit och nu forsar floden som betongen hållit inne. Det känns som att jag sprungit maraton. Och nu är jag över mållinjen.
Jag börjar tro att det kommer att ta längre än väntat att vila upp den här kroppen.
Och själen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar