Tillbaka i Giessen.
Och jag inser mer och mer vad som gör mig lycklig.
Det lustiga är, att för att kunna uppskatta livet här i Tyskland, måste jag åka utomlands. Och för att uppskatta Sverige, var jag tvungen att åka till Tyskland.
Det säger en del om hur vi människor fungerar.
Saknad gör att vi kan uppskatta sådant vi annars inte lägger märke till, men varför måste saker tas ifrån oss för att vi ska inse värdet i dem?
Jag längtar till ledigheten, men när jag väl har en fri kalender, gör jag allt för att fylla den.
Det dåliga samvetet gör mig till en bättre människa, men just nu orkar jag inte över mållinjen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar