I princip är det tuffa över.
Tentan är avklarad, resan hem gick ok och nu väntar en månads ledighet innan den nya terminen sätter igång.
Men allt är inte ok.
Två mycket nära familjemedlemmar är sjuka, riktigt sjuka, varav en ligger på IVA. Anhöriga lider och komplikationer tillstöter. Man försöker allt man kan, men sådana här saker står utanför ens makt att påverka.
Hjälplös.
Och det känns så orättvist att sådant ska drabba dem man älskar mest, och jag lider vansinnigt av att se vad de går igenom.
Om jag bara kunde göra något.
Jag är rädd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar