Tvillinghjärta

När jag tänker på den här dagen så har jag svårt att känna det som jag hade önskat.

Kanske är det bara jag, men har inte denna hjärtans dag blivit alltför kommersiell?

Det är absolut viktigt och nödvändigt att ha en speciell dag då vi kan uttrycka det vi ofta förbiser i vardagen. Att vi får ge av vår tid, att vi är rädda om varandra och uppmärksammar kärleken till livet.

Personligen måste jag bli bättre på att ta tillvara på de goda stunderna. Inse att man inte alltid kan vara glad, men att man verkligen måste uppskatta de stunder som man är det.

Och att inte ta allt så allvarligt. Vi skulle alla må bättre av att skratta lite oftare, visa vår välvilja och ge av vår generositet till människor runt omkring oss.

För arternas överlevnad krävs viss egoism, det kan vi inte undgå. Men det finns människor som sätter andras behov före sitt eget. Hittar man en naturlig balans där, är halva slaget vunnet.

Tillsammans är vi starka.

Ibland hade vi mått bra av att acceptera att det inte är en svaghet att be om hjälp någon gång, att vi kan hjälpa varandra och att ingen ska behöva vandra en stenig väg ensam.

Om världen hade enats om sådana lagar, istället för att sätta förbud och krav, så hade det här varit en mycket bättre plats att leva på, för oss alla.

Tänk på det.

Men inte bara idag.

Låt det bli ett mantra, en livsuppgift, ditt kall.

Låt det omfamna din själ, ditt allt, och begär inget tillbaka.

Den som ger blir stark, och den som är stark kan ge. Se dig omkring, och du ser tvillinghjärtan.

Med kärlek,

J