Om att börja se värdet

Det har varit underbar sol här idag.

Kände direkt hur det gjorde mig på superhumör. Att det ibland krävs så lite.

Tulpanerna vid studiebordet blommar ännu.

Och när jag tog mig ut för att handla på eftermiddagen insåg jag en positiv sak.

Vi har den största delen av vårt liv kvar. Den outforskade, den fantastiska delen då drömmar går i uppfyllelse.

Kanske har vi gjort den största utvecklingen i livet fram tills nu, men här tar finjusteringen vid.

Vi blir vackrare, mognare, klokare och äldre.

Livet vi levt kan ändå inte levas om, och vi får chansen att göra det vi vill med det som kommer, det ska man ta tillvara på.

Som tillexempel det här med kärlek.

En nära vän till mig är rädd att han aldrig kommer att träffa någon. Att han kommer få leva ensam hela sitt liv, och inte kommer kunna bygga upp den familj som han så gärna velat ha.

Jag kommer att säga till honom att det här med kärleken är ungefär som att köpa häst. Bortsett från att man inte kan köpa kärlek, förstås.

Innan du vet vad du vill ha, så måste du ha sett flera hästar, studerat deras beteende vid olika tillfällen och levt med dem dygnet runt. När du har hittat en häst du tycker om så tar det månader och år innan du lärt dig hur just den hästen fungerar.

Det tar tid att bygga upp ett förtroende och innan ni får riktigt samspel.

Efter några år kanske du inser att den här hästen inte riktigt var vad du letade efter. Först var du bara glad över att få en häst, och det spelade ingen roll om den var vit eller prickig, snäll eller busig.

För du hade en egen häst.

Men sen såg du att den bet på hagstolparna, stannade när du sa att den skulle gå, kliade sig med huvudet mot din rygg så du nästan föll omkull. Och ja, glömde jag säga att den stampade dig på tårna?

Du säljer hästen.

Nu tittar du på hästar som inte trampar dig på tårna. Men du vill också att den kan hoppa lika bra, eller tillochmed bättre, än den förra.

Och så håller det på.

Man måste titta på många hästar för att lära känna dem, och precis veta vad som passar.

Samtidigt förändras man själv, får andra uppfattningar och behov.

Därför, kommer jag råda min vän att titta och bekanta sig med hästarna. Prova. Träffa så många som det bara går innan man bestämmer sig.

Då säger han; "Men om inte någon häst vill ha mig? De kastar bara av mig hela tiden."

Till det finns det ett enkelt svar: "Så du tror att 6 miljarder hästar kommer att kasta av dig, och inte en endaste liten ponny kommer låta dig sitta kvar? Du måste tro mer om dig själv än så"

Men leta inte febrilt efter första bästa häst. Då vet man aldrig vad man får.

Det blir som att få grisen i säcken.