Jag verkar vara expert på att bli av med diamanter.
Det är en dyr ovana.
Och det är inte bara stenarna jag menar, utan flera sorters diamanter.
Bästa vännen, älsklingshästen, drömkillen - you name it!
När jag var liten tuggade jag sönder mina 18ct guldhjärtan tills de var helt platta med små gropar i. Fina de var att ha om halsen sedan. Nej.
Eller favoritringen i guld med 12 diamanter som försvann.
Och senast idag, ett örhänge i guld med diamant. Borta.
(Så om ni undrar varför jag sitter i badkaret med ficklampa och potatispress så vet ni nu varför)
Jag tar dem helt enkelt förgivet, tills de en dag inte längre är där.
Vilken hemsk insikt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar