Hm.
Är det inte konstigt.
Det är först när man mister något, som man inser hur mycket det betyder.
Varför är man inte mer tacksam? Dåligt.
Egentligen borde man vara glad för varenda dag som man får skutta runt på den här jorden.
Och inte fokusera på det negativa hela tiden.
Utan le, och med glimten i ögat ta sig genom världen.
Ja, så ska jag leva.
För allt annat är bara världsliga ting.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar