Kast med litet hjärta eller free falling?

Första dagen i skolan efter ett två veckor långt uppehåll.
Ångest igår, men kändes bra idag.

Produktionsdjur kan vara intressant ibland.
Och imorgon är det operation igen.
Men sånt har blivit vardagsmat. Varje dag nåt nytt som vi aldrig gjort hittills.

Tänk den dagen när vi inte längre är rädda för det okända. Undrar hur det känns.

Trots detta är det inte just det som fyller mina tankar.
Nej, det är löjliga meddelanden och kast med små hjärtan.

Det, om något, kommer för evigt och alltid att förbli okänt.