Sista dagen i Tyskland. Det har varit mer omtumlande än jag tänkt. Och jobbigare. Sist jag var här kändes det inte så. Tror jag.
Jag trodde att jag hade glömt, men väl här väcktes känslor till liv. Och drömmar krossades ännu en gång. Men nu var det mitt fel, inte hans. Och jag gjorde misstaget ännu än gång. Haha!
Att sitta på min veranda igen, ett år senare var också en överraskande upplevelse. Butikerna har samma utbud och jag kan fortfarande hitta det svenska knäckebrödet på hyllorna eller favoritosten.
Men det är inte som vanligt. Jag har inget testat, jag är inte i 8 sem. Och samtidigt som det känns som att jag lämnade detta igår, är det som om jag inte varit här på 20 år.
Och ibland ångrar jag det. I nästa sekund är jag glad att jag lämnade allt.
Men varför alltid fly? Varför inte för en gångs skull stå för vad man gjort, och stanna kvar i det jobbiga?
Kanske nästa gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar