Men idag är jag så trött att det enda jag orkar är att pressa i mig Toffifee i sängen och titta på CSI.
Orkar inte reflektera över vad det skulle betyda. För mig. För min karriär. För mitt redan obefintliga sociala liv.
Well.
Det kanske betyder att jag stannar. Att jag verkligen har accepterat läget.
Jag har ju trots allt valt det här yrket själv.
Men det betyder inte att jag lika klart vill avskriva mig familjeliv, hemmakvällar eller middagar med vänner.
Det måste ligga eftertanke bakom. Vill jag verkligen detta?
Om svaret är ja, varför tveka?
Fast vem har sagt att det ska vara lätt?
Bara två toffifee kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar